, Hvarjehanda. Kocken och röfrarne. Från Ischia berättas följande intressanta italienska röfvarehistoria. Kocken på ett hotell i Neapel blef för några månader sedan tilllångatagen af ett röfvareband nära Eboli, en stad vid landsvägen till Calabrien, fem (svenska) mil söder om Neapel. Han hade följt sin herre dit på en utflygt och spatserade efter middagen ut med en cigarr i munnen. Straxt utanför staden möttes han af två med bössor beväpnade män, hvilka han tog för jägare och som begärde att lå tända sina pipor vid hans cigarr. Då han tillät dem detta, yttrade karlarne att han måste följa med dem. Alla protester voro fåfänga; han fördes skyndsamt uppför en af de branta sluttningarne på berget Monte Alburno och leddes slutligen fram till capo-banda, röfvareanföraren, som stod och rökade sin pipa. Kring honom lågo eller suto nio af hans folk. Röfvaranföraren var en stark äldre man med ett långt hvitt skägg. Han var beväpnad till tänderna, och tecknet till hans rang bestod i ett par galoner sydda vid hans sammetsjack-arm. Han gjorde en rörelse af otålighet då folket framför de fången. Det var ej nödvändigt att föra hit ho nom lefvande, yttrade veteranen; det hade varit nog om ni fört hit ett af hans öron eller en toffs af det skägg han bärs, dermed häntydande på att kockens 2g var klippt alldeles på samma sätt som konung Viktor Emanuels. Denna artighet mot den nya regimen var nu nära att stå vår man dyrt.