Göteborgsposten – 8 augusti 1863, sida 1

— — —— — — och teologiska spetsfundigheter vid försvaret af dödsstraffet. En af de under veckan drunknade perso nerna hade så till vida en viss ryktbarhet, hvilken dock få torde hafva kändt, att han var medlem af den familj, kring hvilken för 18 år sedan det så vidt beryktade Attarpska målet rörde sig. khuru sjelf ej på minsta sätt inblandad i detsamma, beslöt han dock genast att under ett annat namn dölja sin härkomst och söka sin utkomst. Som osörvitlig arbetare fann han äfven denna, till dess han nu genom våda under badning omkom. Vår ångbåtsflotta har under veckan blifvit minskad genom försäljning af Carl XV till England. Man torde minnas, att fartyget i går 8 dagar sedan gjorde en liten proftur utåt skärgården med de nya egarne ombord, och att fartyget vid sin återkomst, efter det nattskottet var gånget, aflyrade vid Barlastkajen ej mindre än fyra duktiga skott, hvarigenom en del af frivilliga brandkåren kom på benen och stor skrämsel åstadkoms genom detta blinda allarm. Kapten har äfven sedan inför poliskammaren fått böta för denna glädjesalva. De engelska egarne erlade villigt pligten — never mind! Hvad konkurrensen ändock är god! När Carl XV gjorde turer på Marstrand om söndagarne tog han endast 2 rdr för tur och retur. Uddevallabolagets ångfartyg måste då äfven låta pruta med sig och bevilja samma pris. Men i och med detsamma Carl XV blet såldt och således måste upphöra med dessa söndagsturer, höjde genast Udderallabåtarne itt pris till 3 rdr. Billigtvis kan man derföre fråga, huruvida detta bolag mera arbetar i trafikens än i eget intresse? Med Carl XV:s afgång har dock ej all konkurrens upphört, och man finner, att äfven i morgon ett ångfartyg går till Marstrand mot något billigare afgift, eller 2 rdr 50 öre för tur och retur. Man är nu som bäst sysselsatt med uppförandet af lyktstolpar i Nya allöen, och det torde således ej dröja länge förrän gasen skimrar derstädes. Såvidt krönikeskrifvaren kan vfmIUIA Hig, 0 uUVVA UVV s.— — ——— synliga resultat af hrr stadssullmäktiges beslut, och man anmärker med nöje att detsamma rör upplysningen. Angående jernvägsinvigningen i Borås cirkulera här en mängd ganska kostliga historier och muntra infall. De äro till större delen af för privat natur att kunna meddelas, men landshöfdingen grefve Sparres taktlöshet, att för H. M:t ej presentera hvarken bolagets direktion, stadens borgmästare eller värdinnan å Annelund, förtjenar dock att offentligen omnämnas, likasom att den dejeuner, som å Halsberg serverades för H. M:t och rikets ständers deputerade skulle at grefve Sparre varit arrangerad på bolagets bekostnad, men utan dess hörande. Det senare torde dock vara helt och hållet sanningslöst, ty har grefve S. sjelf beställt dejeunern, så torde man ock af hans kända generositet kunna vara öfvertygad om, att han sjelf honorerar densamma. Krönikeskrifvaren kan icke sluta sin lilla uppsats för dagen, utan att hafva anställt en liten räfst med hr L. P. Haglund j:r, värden å Hotel Göta Källare härstädes, hvilken i sta dens andra tidning i en flera gånger införd annons söker att stämpla krönikeskrisvaren såsom den der gjort sig förfallen till sanningslösa uppgifter. Det hade måhända mera varit i sin ordning att hr H. sökt vederlägga honom, men detta hade fallit sig litet avårt; den försätligare utvägen återstod således endast, och den begagnades. Emellertid skall krönikeskrifvaren, sedan han samlat ännu flera intyg, än dem han redan besitter, visa huru många stackars resande här fått gå husvilla öfver nätterna, trots det att gästgisvaregård finnes i staden, som enligt lagens föreskrift skall ät resande hus läna. Denna gästgifvaregård är här i staden Hotel Göta Källare. Lagen innehåller likaledes bestämmelser om att gästestuga skall finnas samt huru gästgifvare skall ställa sig, om ej hans hus är tillräckligt för de resandes herbergerande, hvilket allt rekommenderas till benäget genomseende. Att Göteborg har behof af ett tidsenligt hotell, torde ingen kunna förneka, ty oaktadt vi här hafva ej så få inrättningar som prunka med detta namn, så äro de dock i sjeltva verket ingalunda hotell, utan endast chambres garnies, rum för resande, utan andra beqvämligheter än sängen. Finnes på ett enda af dem servering å table dhöte, konversations rum, tidningsrum, konditorilokal, för att ej tala om badrum, rökrum, biljard o. s. v. Våra s. k. hoteller äro sålunda endast en samling af sängar med tak öfver, och litet bättre bör man hafva anspråk på i Göteborg. fötehorg d. 8 Augusti 1863.