Göteborgsposten – 8 augusti 1863, sida 1

Veckokrönika. Augusti månad har ingått med den herrligaste väderlek, angenäm såväl sör oss stadsboar, som för landtmannen, hvilken derunder börjat skära sin råg. En och annan liten regnskur har visserligen sallit, men något dagsregn har Augusti ej ännu serverat oss, och det lilla regnet har, utan att vara särdeles menligt för den påbörjade rågskörden, verkat välgörande för vårsäden, betena och rotfrukterna. Få vi ännu någon tid behålla denna väderlek, torde vi nästa vår ej behöfva att från Tyskland och Danmark importera så store rågqvantiteter, som i år skett, såvida våra mindre jordbrukare kunna frångå sitt gamla förderfliga system, att om hösten och vintern så sälja undan af sin skörd, att intet, när våren kommer, är qvar, hvarken till utsäde eller brödföda, då man får återköpa sin spanmål till ett pris, som ingalunda motsvarar hvad man sjelf fått äfven med tillagd ränta under tiden. Men, för att återkomma till vårt kära ämne väderleken, oaktadt vi ännu njuta af den flyktiga sommaren, så se vi dock af många tecken att hösten är i annalkande. Dagarne börja kortas, vi hafva redan små qvällar, både mörka och kalla — och det osvikligaste tecknet att sommarens skönaste del är passerad, hafva vii den åter tända gaslysningen, hvilken i thorsdagsafton för första gången ånyo vänligt strålade emot oss. Larsmessomarknaden tillstundar. Den har redan sändt sina förebud: de med fisk lastade