Göteborgsposten – 6 augusti 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af forf. till Lady Audleys Hemlighet. ) Eleanor lade anletet i signorans knä och grät tyst. Dessa tårar voro en lättnad för henne, de förjagade åtminstone för en liten stund den tanka, hvarmed hon eljest uteslutande sysselsatte sig — hennes fars sorgliga öde. Signora Picirillo smekte ömt de vågor af kastanjefärgadt hår, som lågo på hennes knä. — Min kära Eleanor, skall jag säga dig på hvad sätt du kan göra oss en stor glädje och ersätta alla våra små uppoffringar för din skull? — Ja, ja; säg mig det. — Du skall då välja din väg i lifvet och välja den snart. I hela verlden äro dina halfsyskon de enda, som du kan begära hjelp af. Du vet att du kan ha anspråk på deras bistånd, men det förekommer mig ibland som vore du för stolt att vända dig till dem. Eleanor Vane höjde hufvudet med en ståtlig åtbörd af trots. — Jag vill hellre svälta än mottaga en penny af mrs Bannister eller hennes syskon. Om de icke varit sådana som de voro mot min far, skulle han ej dött som han dog. Han var öfvergifven af hela verlden utom af sitt svaga 2) Forts. fr. N:o 178.