Göteborgsposten – 5 augusti 1863, sida 1

anslår också Cerberus uppträdande såsom stadsbud 1 historiskt trogen kostym. Hin håles mormor säges i pjesen vara 30,000 år gammal eller obetydligt yngre än v d. Ostens primadonna! Först i sista tablån får man reda på hvarför stycket fått namnet 500,000 Teufel.I sista tablån får man nemligen se IIin håles kinesiska palats eller rättare palats i Kina — ty han har kört bort kejsaren och intagit hans ton. Detta palats hvilar på pelare bestående al kolossala buteljer; hastigt förmörkas scenen men upplyses igen, men från fonden blott, och man ser då i buteljerna röra sig figurer — der ha vi de 500,000 förvarade på buteljer! Stycket är uppsatt med ganska stor kostnad och gör hr Roos mycken heder. Publiken har alltid haft smak för det tusan dj-— när den nu bjöds på 500,000 så bör den väl vara belåten. Utförandet var på det hela taget ganska tillfredsställande och hr Berndt såsom Cerberus var synnerligen lyckad. Åtskilliga sångnummer borde dock borttagas, isynnorhet de långa arier som Niecen Diavolina, mll Roos, fått på sin lott. Ått huset var proppfullt behöfver väl ej tilläggas; idag var så händelsen äfven. — Hr Brandt, som är anställd vid hr Roos teater, är en ganska hygglig satan, som vill att allt skall vara så trelligt som möjligt. Tyvärr är här alldeles flau på mera rafflande nyheter. Denna brist har ni kanske också observerat i våra stora tidningar och det var väl i förargelsen öfver att icke kunna omtala någonting pikant som Dagligt Allehanda här om aftonen öfverraskade oss med nyheten att en nära 80-årig gubbe blifvit mördad vid Nacka. Mordet beskrets utförligt och tidningen tillade: Mördaren har erkännt att han begått brottet såsom det här blifvit beskrifvet; han har sedan blifvit vansinnig, man vet dock ej ännu om det är tillgjordt eller icke. Alltsammans besanns dock vara hopgjordt från början till slut. — I brist på pikanta händelser får ni nöja er med en ordlekshistoria och en anekdot. En resande, som varit med vid jernvägshögtidligheterna i Borås omtalade att en ordlekande Borås-Herljungare, missnöjd med att banan blifvit smalspårig, af lätt insedda skäl gilvit banan namnet snälsparig och samme Boråsare påstår att om man sätter två r i stället för ett i det sistnämnda adjektivet, så kan man bestämdt se på hvilken det berott att banan blifvit smalspårig. — Ånekdoten lyder så här: Tre glada unga mån — namnen sår ni ej veta — smått lättsinniga af sig, hade i vintras en afton rumlat om litet och kommo slutligen upp på ett bekant värdshus på Djurgården. En butelj champagne! reqvirerades med mycken tvärsäkerhet i tonen. Champagnen dracks, men när den skulle betalas steg anföraren för kotteriet fram till värdinnan och yttrade i skämtande ton: Alskvärda mutter! Vi ska komma och betala i veckan. Men mutter ville oaktadt alla försäkringar ej lyssna till löstet, utan fordrade betalning genast, annars finge herrarne ej gå sin vag. Hvad var att göra? Jo, kotteriantörarent gick fram till dörren der herrarne pelsat al sig och tog den ena vännens vackra och dyrbara ami och lomnade den till värdinnan: Vi ska lösa igen den i morgon! Dermed gingo de tre ätventyrarne sin väg. Nedkomna på vägen frågade den vännen som gått förlustig sin ami: Men hvarför tog du min ami och icke din: Hvad gör det för slag, svarade anföraren, min ami har jag här, den ska vi ju ha till qvällsvard! alfrid.