Göteborgsposten – 4 augusti 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Ja, ropade Eleanor, ni ha bedragit mig från bör jan till slutet. Ni sade mig först att han icke var död men när ni icke längre kunde dölja min olycka för mig sade ni mig endast halfva sanningen — ni sade mig en dast hälften af den förfärliga sanningen. Och tillochmec när jag lidit så mycket, att det tyckes som jag skulle ha blifvit känslolös för alla ytterligare sorger, vill ni ännu narra mig, vill ni ännu dölja sanna förhållandet för mig Min far skildes från mig vid god helsa och godt lynne Lek icke med mig, signora; jag är icke längre ett barn, jag är icke en dåraktig skolflicka, som man kan narra efter behag. Jag är en qvinna, och jag vill veta det värsta Min far har dödat sig sjelf. Hon hade rest sig i den starka sinnesrörelsen, men hon höll med ena handen sig fast vid stolryggen, som vore hon för svag att stå utan stöd. Signoran gick till henne och slog sina armar kring den smärta darrande gestalten, men Eleanor tycktes nästan icke märka den moderliga smekningen. — Låt mig få veta hur saken förhöll sig, ropade hon häftigt, dödade min far sig sjelf? A fr Nona 170