Göteborgsposten – 3 augusti 1863, sida 2

det lilla förmaket. Han hade försökt väcka Eleanors in tresse för den stora serie af scener, som han ordnade fö Raoul. Han hade förklarat för henne beskaffenheten a vampyrförsåtet i giftblandarens panelning och han had gjort pappmodellen mjuk genom det upprepade handskandet med maskineriet. Vampyrförsåtet var en slug tillstillning, som kunde, i Dicks tanka, ha skingrat hvarje sorg, men det matta leende, hvarmed Eleanor betraktade dekorationsmålarens verk, plågade hans hjerta. Richard suckade, när han besvarade sin tants blick. Det tycktes ännu vara en förtviflad sak att våga. Detta stackars ensamma femtonåärs barn kunde kanske bli galet af sorg öfver sin slösaktige far. Eleanor vände sig plötsligt emot dem, medan de sutto tysta och obeslutsamma, funderande på det nästa, som de skulle säga henne. — Min far begick sjelfmord, sade hon med en besynnerligt lugn röst. — Signoran spratt till och steg hastigt upp, som om hon velat nalkas Eleanor. Richard blef mycket blek, men satt och såg på skräpet på bordet, fingrande krampaktigt med den ena handen pappbitar och våta målarepenslar. (Forts.)