Göteborgsposten – 1 augusti 1863, sida 1

Boras-banans invigning. (Från Red:s korrespondent.) Borås d. 30 Juli. Så har han då ändtligen randats denna af mången så ifrigt efterlängtade dag, denna dag, med hvilken ju en ny era skall uppgå för vår lilla stad — ja som skall göra den lilla staden till en stor stad! -Sveriges Manchester, kullarnes stad!, som en viss högt uppsatt person någon gång hyperboliskt nog behagat kalla den, skall, sedan den fyra gånger lik en annan Phoenix föryngrad uppstigit ur sin aska, nu först bevisa sin oförgänglighets natur och med jättesteg följa sin höga namne i hack och häl. De tolf millionerna alnar väfnader blifva fördubblade, ja, mångdubblade om lyckan är god. Till de tretusen själar, som nu bebo den lilla staden, torde snart nog ett och annat tiotal kunna läggas. Stadens byggnadsordning kastas under bordet, hvarefter de små husen skola växa till palatser, som på intet sätt skola ge dess höga namne, det gamla gepticollis, efter — ja, Sgaker hända, som än aldrig händt. Han skall görat säger den äkta Boråsbon om sin jernväg och betraktar den med samma kärlek som Carl IX, då han en gång uttalade sitt till ordspråk blifna: ille faciet, om sin son. Alla anse sig nemligen ha del i jernvägen, alla säga Åvär? och betraktar der med en viss fadersstolthet, ty alla ha depo nerat på den. De, som ej ha tagit aktier ocl deltagit i de många jernvägsmiddagarne, h: dock deponerat med sin tid och sina skosulor