Göteborgsposten – 1 augusti 1863, sida 1

ch missförstås, det ena qui pro quo befänglare än det andra hör man stundeligen omalas och allt hotar att råka i den behaglisaste villervalla, men — härfvan reder sig, y alla mena i dag så hjertinnerligen väl. Vi hafva suttit så några timmar och betraktat den lifliga scenen framför oss, men då aslan med all sin brokighet likväl ej har att framte några mera framstående partier, så begifva vi oss slutligen ut i hvimlet. Utkomne surrar det som i en bikupa omkring oss. Der hafva ett par pojkar, under idkeliga protester från egarens sida, eröfrat en löfruska för att fylla ett tomt rum på en haltklädd marschallstolpe; der synas ett halft dussin landtflickor med stora eklöfsbördor på skuldrorna, medan från midten af dessa då och då ett par rosiga kinder och blå ögon skälmskt framblicka. På ett tredje ställe hålles ordentlig auktion på ett lass med grönt. Hvad vill du ha, min far: höres en ifrig röst ur hopen. Jag ger trettisex skilling skrikes från annat håll. Det var två bud! Skilj er åt! Trettisex skilling ropar egaren och ser sig skrattande omkring. En rdr är mer!En rdr! Hva sa han? Jaså En i banko. Nå, det låter nåt! En banko! Säger ingen nåtmer? En banko! Förste — andre och tredje! Kör, och dermed är affären under dånande skrattsalvor afgjord som det tyckes, till allas belåtenhet. — Hvart ögat vänder sig synas festoner och guirlander, någon gång rätt smakfullt anbringade. Blommor börja att synas i alla fönster, mellan hvilka der och hvar ett vackert barnhufvud nyfiket framtittar. Vi hafva på det sättet flanerat bort ett par timmar, och tiden har emellertid framskridit långt öfver middagen. För hvarje ögonblick har staden fått ett allt mer festligt utseende. Grönklädda marschallstolpar, blommor och fanor, hvart man vänder sig! Hvimlet af högtidsklädt landtfolk ökas stundligen. Glädje och belåtenhet stråla från allas ansigten. Infall och smittande skrattsalvor höras från alla håll. Svenska folkkarakterens humor och godmodighet ge sig luft på tusende sätt. Här och der synes väl stundom en elegant fruntimmerstoalett, men denna är från landet, ty våra egna damer äro som bäst sysselsatta med sin egen toaletts mysterier. Boråsiskorna vilja nämligen i dag högtidligen visa verlden, att det är j ett grymt förtal, att de ej förstå att kläda sig smakfullt, utan endast grannt. — Någon gång ser man väl en färgsammansättning som nog myeket påminner om -pehr målares nattstuga, men jag kan, parole dhonneur, försäkra er, att detta hör till undantagen och att det va, rrit någon Evas dotter från annan ort, som af — — 2 —2 pur afundsjuka satt det ryktet i gång. Men nu slår kl. sex, och folkhvimlet drager sig alltmer uppåt norr der banhallen är belägen. Då vi, som följa med strömmen, hunnit dit, har en oöfverskådlig menniskomassa redan hunnit samlas. Den vackra byggnaden har i dag klädt sig i högtidsskrud. Med sina fanor, flaggor och vimplar företer den en ståtlig anblick. Öfver fagadens hufvudingång prunka ensamt den blå och gula flaggan. men vid ingåängarne till banhallen och på båda annelerna till stationshuset äro unionsflaggan samt norska och danska fanor anbringade. Men icke nog härmed, från toppen af hvarje telegrafstolpe svaja så långt ögat når de skandinaviska fanorne. Det inre af banhallen är, ehuru enkelt, äfven smakfullt dekorerad. På pelarne, som uppbära det lätta taket, äro sköldar och fanor anbringade och mellan hvarje pelarpar rika eklöfsfestoner. Vid den på samma sätt smyckade motsidan äro läktare för damerna uppförda. Det hela företer således en vacker anblick och den vackra byggnaden -ger ett så godt totalintryck, som den kan göra. Men en träbyggnad är och blir dock — en träbyggnad. Den förhåller sig till stenhuset som den magra, passerade flickan förhåller sig till den tjugoåriga skönheten med dennas fylliga och plastiska former. Och för öfrigt är och blir det, för att tala med Geijer, ett olöst problem att förena proportionens gudomliga larga med de prosaiska fordringar, som i första rummet måste tillgodoses vid en byggnad sådan som denna, utan att våldföra Big mot de förra, Vi hafva haft godt tillfälle till denna lilla utflygt in på estetikens område under den runda timma som vi väntat på festtågets ankomst. Men nu går raketen upp vid genomsprängningen, och några minuter senare glider tåget sakta in i banhallen under det musiken i ett gladt och lifligt tempo spelar Björneborgsmarschen. Den öppna etatsvagnen stannar midt framför en för tillfället uppgjord estrad på hvilken konungen, omgifven at sin svit, talmännen och Boråsbanans öfveringeniör, straxt derpå uppstiger, under det kunglig eaUlut gifves ifrån batteriet. Efter ett aflandshöfd orefve Syarre hållet helsningstal och folksångens