Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 1

Fordrade i alla hänseenden garantier, men ansåg dock bäst af allt, att folkens närmande borde tillsvidare försiggå genom en allt större gemenskap i samfärdsel och inre förhållanden. — Kort derefter, vid underrättelsen om att slesvigska ständerförsamlingens tyskt sinnade majoritet oparlamentariskt nedlagt sina man dater, antager dock H.-T. en något förändrad hållning och säger, att om danska regeringen nu, genom att närmare ansluta Slesvig med bibehållande af den provinsiela sjelfstyrelsengrundval, under det Holstein mera bestämdt afsöndras, öppnar vägen för en skandinavisk politik, så har det förenade Norden att gentemot Tyskland möta våld med väld, ty rättsprincipen måste gälla mer än vänskapen. Af de öfriga större tidningarne har ingen vid detta tillfälle yttrat sig i frågan, med undantag af Göteborgs-Posten, som, påpekande vigten af att fästa sig vid sjeltva tvistens egentliga kärna, Slesvig och Tysklands planer på en flotta, påyrkat inledandet af förhandlingar mellan danska och svenska regeringarne för ingåendet af ett försvarsförbund med anledning af Tysklands hotande hållning mot Slesvig. Vi ansågo under dessa förhandlingar visshet kunna erhållas om regeringens blif vande hållning såväl i hänsyn till alliansens conditio sine qua non, Holsteins fullständiga utsöndring, som till ytterligare närmande till det öfriga Norden. Visade sig danska rege ringen motvillig mot en verkligt skandinavisk politik, kunde ju den svenska draga sig till. baka med så mycket buller, att danska all. mänheten erhölle kunskap om skälet. Er oskandinavisk ministers fall skulle då ovilkorligen vara gifven och plats lemnad för er skandinavisk, med hvilken man kunde komma på bästa fot. I alla händelser skulle Sverige bli i stånd att bibehålla det goda förståndet med danska folket och ej stöta detta ifrån sig genom ett kategoriskt misstroende till des minister och deraf föranledd vägran att gifvs det sitt stöd i händelse af behos. Vi påpes kade dessutom äfven, i likhet med A. Bl., atom Tyskland och Danmark komme i krigt skulle vi ovilkorligon jemväl deri indragas. Differenserna äro således ej särdeles sto. ra, blott man vill hålla sig till sjelfva hufvudfrågan och vi äro öfvertygade, att ett ytterligare enande skall härflyta af sakens egen utvecklingsgång. Dock, kortligen, vi anse oss med skil kunna säga, att danska pressen begår misstag, då den säger stämningen i Sverige vara mindre skandinavisk än förr. Den är det bestämdt icke, målet står tvärtom klarare.