Göteborgsposten – 30 juli 1863, sida 2

jemte andra punkter, hvilka han kunde hålla det för sin pligt att föreslå. Såsom svar på min andra fråga anmärkte furst Gortschakoff, att de i konferensen mellan de trenne makter, som omedelbarast äro intresserade i Polens angelägenheter, antagna resolutionerna skulle oficielt meddelas Englands och Frankrikes regeringar och att dessa sedan skulle kunna bedöma, om nämnda resolutioner (hvilka skulle utgöra en praktisk tillämpning af de sex punkterna) öfverensstämde med wienerför dragets ordalydelse och anda. Jag uppmanade vice kanslern att utan omsvep förklara, om hans resolutioner uteslöte eller icke det logiska resultat, hvartill ett strängt sasthällande vid den metod som följts vid wienerfördraget skulle föra honom, nemligen reaultatens inom den inskränktare konferensen framläggande i en allmän konferens, i hvilken alla de af 1815 års fördrag bundna makter deltoge. V. kanslern uttalade sig icke obetingadt emot en sådan slutföljd, men vägrade likväl, att godkänna den och förklarade upprepade gånger, att han ej skall gå in på något, som gifver vestmakterna rättighet, att blanda sig i det ryska rikets (hvari han äfven tycktes inbegripa konungariket Polen) inre angelägenheter, ehuru jag alltjemt påstod, att vi inom vissa gränsor skulle ha rättighet, att i kraft af wienerfördraget blanda oss deri. Sedan vi ännu talat mycket hit och dit, hvari äfven den franske ambassadören lifligt deltog, uppsattes inneliggande, till eders herrlighet under dags datum öfversända telegrafdepesch (ett utdrag af ofvanstående) med furst Gortschakoffs tillätetse, som äfven afsände till baronerna Budberg och Brunnow. Jag kan blott hoppas, att eders herrlighet ej skall ogilla hvad jag gjort, för att komma på det klara med den ryske ministerns äsigter. Jag hyste med mina ord det hopp, att kunna försvaga verkningarne af en olycklig note — ty sådan förefaller den mig — och lemna II. M:ts regering medel. att i parlamentet afgifva förklaringar, till hvilka ordalydelsen i furst Gortschakoffs depesch kanske icke skulle lemnat material. Jag har ej gifvit v. kanslern ringaste anledning till det antagande, att H. M:ts regering skall anse innehållet af hans depesch till baron Brunnow eller denna förklaring af dess betydelse vara tillfredsställande. Jag har den äran etc. Napier. Denna depesch anse vi vara af den största vigt, emedan den tydligt, visar, att ryska regeringen står fast vid sin alltifrån början intagna hållning i polska frågan, att ej gifva efter en hårsmån deri. Den i går efter telegrafanderrättelser meddelade notisen, att den väl bevandrade parisertidningen Memorial diplomatique sagt nya identiska noter redan vara afsända till Petersburg, var ej sanningsenlig. Bladetlemnar deremot följande sanningsenliga berättelse om diplomatiens gång under de senare dagarne: Det oangenäma intryck, som Gortschakoffs depescher gjort på de trenne hofven i Paris, London och Wien, ledde derhän, att man för sig uppställde alternativet: Skall på det ryska svaret öfverhufvud göras någon gensägelse, eller vore det icke snarare mera passande, att afbryta alla vidare förhandlingar? Det senare beslutet hade visserligen den fördelen, att det tillkännagat mera eftertryck och fasthet; men de trenne makterna uppställde dock för sig den frågan, huruvida de skulle lemna fritt spel åt intrycket af ett svar, beräknadt på ett slugt vilseförande af den allmänna meningen. Ester moget öfvervägande af de skäl, som talade för ena eller andra alternativet, och efter öfverläggning om det allvarliga i den nuvarande situationen bestämde de sig sör medelvägen, hvarigenom såväl deras egen värdighet, som Europas och Polens intressen ses till godo. De trenne hofven hafva ofverenskommit om, att afsända ett identiskt gensvar, hvilket skall ha det dubbla ändamålet, att tillbakavisa furst Gortshakoffs svar, och uppställa deras gemensamma program såsom ett oomkullstötligt och oföränderligt minimum. -Till detta ändamål utarbetades den 21 juli ett utkast af Tuillerikabinettet och tramlades i Wien och London, för att, med förbehåll af de ändringar, som det ena eller andra hofvet skulle anse ändamålsenliga, få detsamma bisallet. Den kurir, som på aftonen den 22 juli lemnade Paris, medförde hr Droyn de Lhuys utkast till Wien, sedan ett likadant dagen förut afsändts till London. Man hoppades, att senast nästa tisdag (såsom i förgår) erhålla svar från de båda kabinetten. Furst Metternich, som i thorsdags begat sig till Trouville, skall derföre tidigt d. 28 komma tillbaka till Paris, för att öfverlägga med utrikesministern. Fastän den identiska note, som skall afgå till Petersburg, icke är något ultimatum, skola likväl de trenne hofven icke underlåta att tillägga den förklaring, att de dermed vilja assluta hvarje vidare diskussion med Ryssland och dädanefter blott låta sig leda af Europas genom oroligheternas fortvaro i Polen i så stor fara sväfvande intressen. Under tiden skola kabinetten i Paris, London och Wien öfverenskomma om beskaffenheten och betydelsen af ett diplomatiskt aktstycke, hvilket är bestämdt att åt deras öfverenskomelse gifva det definitiva uttrycket af en oåterkallelig vilja. om Ryssland efter den sista österrikia depeschen af d. 19 juli redan gått in på 1 — 2222 sk ST