Göteborgsposten – 30 juli 1863, sida 2

Från Utlandet. Ett utspridt rykte, att furst Gortschakoff muntligen skolat förklara, det Ryssland vill i polska frågan underhandla om de sex punkterna och att han blifvit missförstådd, hvilar sannolikt på en alltför fredlig uttydning af stämningen i Petersburg. Ryska hofvet går ej in på några eftergifter alls och vill ej underhandla om nämnda punkter utom med de tvenne delningsmakterna Osterrike och Preussen. Ett autentikt bevis härför hafva vi i en af engelska regeringen offentliggjord depescb från dess gesandt lord Napier i Petersburg, daterad d. 18 juli 1863. Den har följande lydelse: Mylord, den franske ambassadören kallades i går till Tsarskoje-Selo, för att emottaga furst Gortschakoffs svar på de trenne makternas förslag till förmån för Polen. Jag träffade h. exe. om aftonen och ham underrättade mig vid detta tillfälle, att v. kanslern (Gortschakoff) önskade af samma anledning tala med mig i dag på förmiddagen. Jag fann hertigen af Montebello (den franske ambassadören) mycket tydligt förråda hvilket obehagligt intryck det ryska meddelandet skulle göra i Paris. Hertigen skizzerade i korthet för mig innehållet af de depescher, af hvilka man gifvit honom kännedom. Vapenstilleståndet var förkastadt, det hade vi förutsett. Konferenserna voro asslagna; äfven derpå voro vi beredda, men de sex punkterna voro ej direkte antagna, och, hvilket var alldeles oväntadt samt mest måste beklagas, Frankrikes jemte Englands intervention afvisades och förslag gjordes, att öppna särskilda underhandlingar ang. de polska angelägenheterna med Österrike och Preussen, såsom de deri mest intresserade gränsmakterna, utan att dervid, såsom det vill synas, ens tal varit om ett senare deltagande af de andra makter, som undertecknat wienerfördraget. Ett sådant svar, menade min franske kollega, skall al hans regering anses ej allenast otillfredställande, utan äfven kränkande, och skulle kunna föranleda till en öppen och snar brytning. Jag hörde med förvåning och ledsnad denna underrättelse, i det jag fullkomligt delade det intryck. som hertigen rönt med hänsyn till Frankrike, och ej kunde afhålla mig från att tro, det ryska regeringens beslut skall vara mycket oangenämt för hennes majertäts regering. Sedan vi nägot ordat om saken, kommo vi öfverens om, att den franske ambassadören skulle itfölja mig till Tyarskoje-Selo, i den förhoppning, att furst Gortschakossaskulle kunna gifva oss förklaringar ösver sina afsigter, hvilka skulle vara af den art, att om vi meddelade dem åt våra kabinetter, sätta hans planer i ett bättre ljus och mildra det första intrycket af läsningen af hans depescher. Vi gjorde derföre tidigt i dag vår uppvaktning hos furst Gortschakoff och han öfverlemnade oss de trenne depescherna. Sedan vi, hvar för sig, sorgfälligt genomläst dem, vände vi oss till fursten, och sedan jag tackat h. exe. för det gjorda meddelande, sade jag ungefär följande: Jag sade honom, att jag skulle kunna afhålla mig från alla anmärkningar öfver saken och helt enkelt afvakta II. M:ts regerings beslut. Jag måste på förhand nämna, att alla mina anmärkningar blott äro ingifna af hopp om att en fullständigare utveckling af en eller annan punkt kanske skulle vara lämplig, att mildra de känslor af vemod, med hvilka hans beslut sannolikt skulle upptagas af de förbundna regeringarne. Jag uttalade stor fruktan för, att man i England skulle betrakta hans noter säsem ingalunda försonande utan tillochmed kränkande, ett försök att vinna tid och afsöndra Österrike från vår allians; att man skulle anse ett förslag, hvilket under rådande förhållanden afser att uteslut: tvenne stormakter från diskussionen om en fråga, för hvilken de tillkännagifvit det största och ur den mognaste öfverläggning framgångna intresse, att en plan, hvilken öfverantvardar Polens intressen uteslutande åt de makter, af hvilka det delats och i forna tider undertryckts, icke skall ingifva något förtroende; kortligen, att icke något svar enligt min oförgripliga mening kunnat inrymma färre elementer till en vänskaplig eller fredlig öfverenskommelse. Det oaktadt kan, åtminstone i Englands ögon, något anföras till förmån för det ryska argumentetet, såframt detsamma, om