Göteborgsposten – 28 juli 1863, sida 1

— Och du vill ju söka efter pappa, om han icke kommer hem i qväll. Kanske är han hemma nu och är ond öfver att jag gått ensam ut i stället för att sitta stilla hemma och vänta på hans återkomst. Men om han icke kommer i natt, så söker du ju efter honom. Du vill ju genomsöka hela Paris tills du finner honom. — Jag skall göra allt för dig, Eleanor, som jag kunde göra, om jag jag vore din bror, svarade den unge mannen allvarligt. Det finns tillfällen i lifvet, då ingen annan än Gud kan hjelpa oss och då vi måste vända oss till honom. Det är i motgångens dagar, som vi behöfva hans hjelp. — Ja, ja, jag vet nog. Jag bad i går natt den ena gången efter den andre att pappa snart skulle komma hem. I dag har jag beständigt upprepat samma bön, och nyss, när du träffade mig vid bröstvärnet, bad jag för min dyre fader. Jag betraktade kyrktornen, som sågo så ståtliga och högtidliga ut i skymningen, och anblicken af dem erinrade mig om huru mäktig Gud är och att Han kan alltid höra våra böner. — Om han anser det vara visast och bäst. — Ja, naturligtvis; stundom äro våra böner dåraktiga, men det kunde ej vara dåraktigt att jag önskade att min älskade far skulle komma hem till mig. Hvart för du mig, Dick? Eleanor stannade plötsligt och såg på sin följeslagare. Hon hade skäl att göra denna fråga, ty Richard Thornton förde henne in i en labyrint af gator bortåt Luxembourg och tycktes icke rätt veta hvart han styrde kosan.