Göteborgsposten – 27 juli 1863, sida 1

ligen diverse mindre trädgårdsoch landtbruksredskap, större delen från Danmark. Göteborgs museum är här representeradt med en radsåningsmaskin samt hrr Keiller C:o med en kötthacknings Å korsstoppningsmaskin. Bakom skolhusbyggnaden har ett vidsträckt hafresält blifvit afmejadt, för att lemna plats för utställningarne at större landtbruksredskap samt af kreatur. För detta ändamål hafva långa skjul, öppna åt sidorna, blifvit uppförda, af hvilka det ena rymmer de talrika tröskverken, hackelseoch krossmaskinerna med deras hästvandringar och utvexlingar, och det andra fåren samt nötkreaturen. Hästarne få intet logis, utan hållas ute på öppna fältet af vederbörande stalldrängar; tak öfver hufvudet hafva ej heller plogarne (deraf hrr Keiller C:o hafva utställt största antalet), skördemaskinerna (endast 3, deraf de 2 från sistnämnde firma), såningsmaskinerna, hästräfsorna, hästhackorna 0. s. v. Det torde vara mindre rådligt att fördjupa sig i en närmare granskning af denna utställning, man bör dertill vara landtbrukare ex prosesso. Prisdomarena, som nu gå der och granska, synas nog bråka sina hjernor dermed, och vi böra lita på deras omdöme, hvilket kommer att afgifvas om fredagen. I anseende till regnet hafva alla hästarne redan blifvit nedförda till staden, för att först återkomma till prisutdelningen; likaledes hafva många och de vackraste kreatnren nedförts hvadan utställningen nu presenterar sig skäligen tarflig. Vid prisutdelningen skall dock äfven den vara kompletterad. Vi lemna expositionsfältet och begifva oss ned i staden. Ännu hörs ingen kung utat, fast det börjar skymma. Man försöker då slå sig till litet qvällsmat. På hotell Mollberg är för trängsel omöjligt, på dÖresund likaså. Ändtligen tår man på hotell Munthe långsam uppassning och dyr mat. Värdhusvärdarne hafva synbarligen ej rätt beredt sig för detta möte. Det har gått så långsamt med serveringen, att det redan är natt. Ännu fortfara regnskurarne och en och annan bländande blixt flammar ur molnen på östra horisonten; skarpskyttarne äro dock på sin post, tåligt väntande i kylan och iklädda hvita benkläder. Vid torget brinner en transparang och en stor mängd hus vid de gator kungen skalll passera äro illuminerade. Folkhoparne börja minska sig i den mån natten framskrider; mån går fram och åter på den långa hamnarmen, språkande om hvad anledningen månde vara till det långa dröjsmålet. Man känner redan ryktet om hvad som skulle föregått i konseljen d. 18 d:s före kungens afresa och man vill veta, att en kurir om tisdagen kommit från kejsar Napoleon till kung Frederik. Man kombinerar dessa saker och är ötvertygad om, att de vigtigaste statsaffärer uppehålla II. M:t på Skodsborg. Sedan den ene så småningom öfvertygat den andre om det riktiga i detta kandestöberi och man äfven tillagt åtskilliga andra gissningar, lugnar man sig. Med fatalistens okufliga mod uthärdar man blåsten och regnet, troende sådant vara en nödvändighet för det allmännas bästa, hvilket man så småningom inbillar sig bära å sina egna skuldror. Politik ligger här i luften — pang! Der ljöd det från Kronborg. Från öster svarar en hväsande blixt, dock utan knall. Vestern ger sig ej: ljungeld efter ljungeld flammar ur kanonmynningarne, upplysande de tunga och mörka molnen, och kanonen talar sitt mäktiga språk, hvilket rulJar utöfver den svarta böljan. Ur de östra molnen utgå fortfarande bländande blixtar utan tordön. Saluten slutar, krutröken skingrar sig och man kan se att Helsingör är illumineradt. De kgl. personerna hafva således ditkommit. Klockan är nu 12 på natten En qvarts timma förflyter; kanonaden börjar ånyo, hundratals raketer uppstiga öfver danska landet: embarkeringen går således för sig. Snart skönjer man ångf. ,Helsingborgs topplanterna och babordslykta, och just som fartyget glider in mellan hamnarmarne börjar kanonaden å Kronborg ånyo (Kong Frederik vet nog af, alt Helsingborgarne ej hafva något batteri att salutera med). På landstigningsbryggan stå skarpskyttarne (de hafva nu väntat i nära 6 timmar) uppställda i öppen fyrkant med sin musikkår inom sfyrkanten, hvarest äfven åtskilliga militärer, m. fl. befinna sig. Musiken spelar den äfvenledes här i liflig gång varande Björneborgarnes marsch, konungen och hertigarne stiga i land, tacka skarpskyttarne och stiga under hurraropen i vagnarne och begifva sig till sina logis, I. M:t hos ryttmästaren Tornerhjelm, prins Oscar hos konsul Rooth och prins August hos konsulinnan Hallberg. Areporten syns ej i mörkret, men staden är ännu illuminerad. Småningom släckas ljusen, hvarochen drager hem till sitt, för att ändtligen kl. närmare ett på natten så någon hvila; och så slutar den förberedande dagen för mötet. Helsingborg d. 24 Juli. Sent kom man i säng, tidigt måste man 8 ; pc ctå unn. dat av an wanna fön an va I.