Göteborgsposten – 25 juli 1863, sida 1

Veckokrönika. Återigen har en vecka samlats till sina fäder och krönikeskrifvaren sitter med spetsad penna för att hålla en parentation öfvor den hädangångna. om de döda skall man icke säga annat än hvad godt är!, säger en gammal vishets-sats, och strängt taget ha vi, hvad vårt samhälle beträffar, intet ondt att säga om den förflutna veckan — men just intet godt heller. Ty icke kan det väl kallas synnerligen godt, att måndagen ha regn och storm, tisdagen regn, storm och köld, onsdagen regn, storm, köld och hagel o. s. v. de andra dagarne; ty så har repertoaren varit för veckan och det motsvarar föga hvad man anser sig kunna ha billiga anspråk på att fordra af en tid på året som kallas rötmånaden. Ått skrifva denna obehagliga väderlek på räkning af den nyss ingångna fruntimmersveckan, skulle vara oartigt; icke heller biträda vi en mening som häromdagen yttrades af en äldre dame, att dessa elementernas uppror skall betyda krig; och minst af allt gilla vi den ohemula förmodan att det regnar derföre att konungen är ute och reser. Men regnar gör det emellertid, dag och natt, såsom om himmelens slussportar blifvit öppnade och förglömda att åter tillstängas. Ått under sådana omständigheter ganska få göra lustresor till lands och inga till vatten, torde man finna i sin ordning; men vi ha äfven hört ett doft mummel ifrån dem som förhyrt sig in på badorter och landtställen. En person, som ligger på sommarnöje i närheten af staden, förklarade nyligen på fullt allvar att han icke ämnade betala hyran, alldenstund han enligt kontraktet hade hyrt gsommarnöje och det nu hvarken var som