Göteborgsposten – 24 juli 1863, sida 2

119 91914 111901—17 11411111911 MV 1 PR lysande taflan af en stor och mycket lofvande framtid för de trenne nordiska hofvens nära förbund. Usterrike måste för alltid hafva brutit med den heliga alliansens traditioner, såsom ock kejsar Frans Josef sedan långt tillbaka gjort, om det skulle på ett i lysande sätt framgå ur denna pröfning. Troget a förbindelser till Frankrike och Storbritannien, förklarade det utan omsvep, att det skall orubbligt uppnå det mål som uppställts utaf undertecknarne af noterna af d. 10 April I afseende på de anfäktelser (obsessions), petersburgerhofvet nyligen gjort hos Österrike, ålägger omsorgen för deras egen värdighet, jemte vigten i de intressen, hvilkas försvar kabinetten i Paris, London och Wien tagit om hand, dessa den befallande pligten, att stå fasta vid sina förslag, sådana de formulerats uti de noter som öfverlemnats till furst Gortschakoff d. 27 juni. Naturligtvis utgöra de i dessa noter innehallna preliminära grunddrag ett minimum, som icke medgifver den ringaste ändring. Den under dessa omständigheter af wienerkabi nettet intagna europeiska hållningen är den bästa borgen för, att det förstår ändamålsenligheten i en samverkan mellan de gemensamma krafterna; det ikraste medlet att åstadkomma, det vågskålen lutar åt en snar och fredlig lösning, består i att uti de vidare underhandlingarne lägga tyngden af en fast beslutsam vilja. I trots af de olika skiftningar, som hållningen i den utaf Österrike föreslagna andra punkten i jemsorelse med vestmakternas föranledde, uttryckte den likväl i sjelfva verket samma tanke, nemligen upprättandet af det konstitutionela regeringssystemet i Polen. Petersburgerkabinettet såg ej heller mellan den österrikiska noten och vestmakternas någon skiljnad, som syntes det tillräcklig utt hellre antaga den förra än de scnare; det inskränkte sig blott till, att i principen förklara sig ense med de trenne hofvens gemensamma program. Från det ögonblick Ryssland sjelft erkänner nödvändigheten, att göra slut på blodsutgjutelsen i Polen, bör Österrike, emedan kejsar Alexander, för detta måls ernående, är hugad, att genast utfärda en amnesti, för att för polackarne underlätta vapnens nedäggande, icke mera inskränka sig till, att uttala sin nskan om vapenhvilans förverkligande, utan det bör äfven för ernående häraf aktivt ansluta sig till vestmakternas bemödauden. Om man vill med framgång bekämpa de revolutionära lidelserna, bör man icke fördraga, att menniskor, som genom lidanden och bedragna förhoppningar bli bittra, uppretas genom oupphörligt vapengny; man måste snarare blidka dem och söka genom mildhet och öfvertalning bringa det derhän, att de komma till ett nyktert bedömande af händelserna och de hinder, som fördröja uppfyllandet af deras berättigade önskningar. Endast vapenhvilan kan utöfva denna helsosamma verkan på de polska insurgenterna. Vi tvifla ej om, att Österrike för mensklighetens skull skall ännu närmare förena sig med vestmakterna. Om Österrike motsvarar våra förväntningar, bevisar det, att det förstår hela det allvarsamma i situationen och att det är vuxit sin uppgift i Europa, en uppgift som vi ej draga i betänkande att kalla providentiel. Europe säger, att telegrafiska underhandlingar äro i gång mellan de trenne makterna Frankrike, England och Österrike ang. ett osördröjligt afsändande af nya depescher till Petersburg. Hvarken i Wien eller Paris och London anser man det ryska svaret för enarens sista ord, men ingen förnekar, att frågan inträdt i en ny fas och alt man kan göra sig beredd på oförutsedda händelser. Rysslands hela hallning i de sista svaren bar emellertid varit en stor rekognoscering i afseende på styrkan af de trenne makternas enighet. Det har derföre ej heller underlåtit något att förvirra dem, ehuru det dock undvikit allt, som kan bestämma makterna till ett gemensamt ultimatum i deras svar. Under titeln Åysslands svar? läsa vi följande rader i prins Napoleons organ Opinion Nationale: Behöfver man verkligen hafva för ögonen den ryska depeschen, för att känna Rysslands svar? Har ej Muraview sedan två månader hvarje dag låtit verlden veta det? På fordringarne om en bättre behandling för polackarne, svarar han på sitt sätt: han skjuter, piskar, hänger, begrafver lefvande sårade tillsammans med de döda. Ar ej detta svar tydligare än furst Gortschakolfs svar? Från Wilna skrifves till Czas: I smutsiga, stinkande och mörka fängolschålor begagnas de förfirligaste medel, tör att aftvinga fångarne bekännelser. Nicolai forna inqvisitioner, hunger och kroppsliga straff, äro åter sastställda i hela deras stränghet. Flera fångar ha blifvit galna. Endast nägra timmar före exekutionen skickar man en prest till. den pinade och halfdöde fången, och man befaller honom att bereda sig till döden. Derefter förer man under trummors och valdthorns ljud den dömde, åtföljd at insameri och kavalleri, till afrattsplatsen. En general till häst tör befilet öfver afdelningen och soldaterna spara icke under sin väg på skällsord åt fången och den församlade folkmängden. Men det är icke allt. Uppläsandet af domen varar i tio minuter. Presten gikver oslret sin välsignelse och bödlarne börja sitt verk. I sista stunden väntas den dömde af ännu förfärligare plågor än dödens. Grymheter at ett barbari utan like föröfvas mot den olyckliges kropp; man frånsliter honom hans kläder, binder hans händer och betäcker hans hufvud med ett slags hulva. Han bindes derefter till hufvud och fötter vid en planka. Tolf gevär aflossas; offret lutar hufvudet och lyfter det ånyo, emedan det ännu icke är dödt. Denna kropp, som ännu är varm och darrande, kastas derpå i en graf, som man betäcker med kokt fisk. Spaniens regering har vidtagit mått och