Göteborgsposten – 24 juli 1863, sida 2

TILILH(TLNUII dl 1IN00. LUNAQ DENS. ERE TORNETS SA ——— Frän äftlandet. Englands ställning till den polska frågan ser numera någorlunda klar ut efter lord Palmerstons uttalande i underhuset, hvarom örut nämnts. Det sasthäller strängt vid 1815 irs fördrag, hvilket vill med andra ord säga, utt England accepterar blott ett KongressPolen, förenadt genom en konstitution med Ryssland. Men Polen vill ej på något vilkor iter sammanlänkas med Ryssland, England vill ej gå derhän, att skilja Polen och Ryssland från hvarandra — och England kan advokatoriskt draga sig ur spelet, sedan det först med en eller annan note sökt hämma oräsligheterna. Vi bedja läsaren sjelf söka draga en annan slutledning af Palmerstons förklaring, då han säger, att återupprättandet at det gamla polska riket ej skulle kunna verkställas utan ett europeiskt krig, hvilket återigen skulle upphäfva de bestående fördrag drån 1815), som ensamma berättiga till en inblandning till förmån för Polen, och hvilket krig dessutom skulle gilva Ryssland rättighet att eröfra Polen. Innehållet af det ryska svaret till England är i hufvudsaken detta: De sex punkterna lemna icke mera någon borgen för fredens återställande i Polen, emedan upproret underhålles genom främmande inflytanden, hvilka sträfva etter folens oberoende; de skola derföre först efter ordningens (?) äterupprättande kunna utför 8. Kejsar Alexander kan derföre icke inställa fiendtligheterna, men insurgenterna måste nedlägga vapnen. En konferens af de makter. som undertecknat wienerfördraget, skulle vara ändamälslös, derföre att den polska förvaltningsfrägan der skulle törhandlas, i hvilken fråga k ren redan på förhand tillfredsställt makterna; deremot skulle en konferens mellan de trenne delningsmakterna Ryssland, Österrike och Preussen vara ämplig. Man kan svårligen tänka sig en mera cynisk oförskämd örfil — och dock uttalar sig Palmerston på ofvannämnda sätt. Desto bättre är franska regeringens hållning sastare och hon skall par sorce des choes nog drifva de andra med sig Säålunda läser man i den såsom regeringsorgan kända Pays: Makterna äro euse om, att förklara det ryska svaret för tilltredsställande. Man hoppas, att Ryssland skull inse, att det icke bör lemna tilltället obegagnadt, att i godo asgöra en af den europeiska politikens vigtigaste och största händelser. Medan detta diplomatiska kryperi utvecklas i England och Frankrike, hvilket senare ännu anser sig kunna mäkla om fred mellan Ryssland och det öfriga Europa, står Ryssland hånande mot dessa verldens store, som åga kalla sig civilisationens banårförare. Det framhärdar obehindradt i sitt system, att utoda, att tillintetgöra hvarje polskt element, tör att ännu några år, ätminstone tills en ny generation v: Unat till handling, gifva alla rys sars sjelfherrskare tred och ro, att fortgå på den beträdda vägen: eröfrade civiliserade na tionaliteters nivellering med de barbariska horderna från Asien. Såsom betecknande för stämningen inom Frankrikes diplomatiska kretsar, förtjenar er artikel i den ansedda tidn. Måmorial Diplomatique, att omnämnas. Densamma har ti teln: Gentemot det ryska svaret måste de trenne hofven i Paris, London och Wien me. ra än någonsin visa sig eniga uti fullfoljande al samma mål. Uppsatsen lyder: lan bör ej dölja I att Polens pacifice är vida mindre beroende af de elastiska löften som det ryska svaret innehåller, än af de trenne hof vens fasthet och ståndak matt fullfölja förverkli gandet af deras gemen mål. Huru upprik tiga kejsar Ales a v: huru väl villiga och högsinnade hans i afseende pi Polen än må vara, råder likväl klokheten de trenns hofven, att icke glömma den ryska diplomatiens van liga taktik och sekelgamla tradition. -IIofvet i Petersburg har gått in på, att för er europeisk arcopag framlägga de polska förvecklingar som det sedan lång tid tillbaka hårdnackadt betrak tat som en blott till den inre statsförvaltningen hö rande fråg sSå som det är, att det polska upprore icke kan bibehålla sig utan utlandets hjelp, lika så kert är det äfven, att det ryska hofvet hädanefter al drig skall utan Europas bistånd lyckas atergifva fre åt Jagellonernas fädernesland. sDen moskovitiska diplomatien har ej varit si vanliga skicklighet otrogen; den har förstått, att a nödvändigheten göra en dygd. Men just i det ögon blick den s den trogen den grundsats 44kjkl ola ring nders als