Göteborgsposten – 21 juli 1863, sida 2

18 sistl. Juni utan föregången sjukdom. Af den anställda undersökningen för utrönandet af dödsorsaken inhemtades att gumman, som efter sin ålder synts ovanligt frisk med fullkomligt redig sinnesförfattning, i lifstiden haft ett ombytligt, häftigt och lättrördt sinne, som ofta ölvergått till ytterlig ondska och tvärtom. På förm. nästföregående dag hade hustrun bortgått i ett ärende, hvarvid hon till några personer yttrat sig vara sorgsen deröfver, att hon trodde det mannen vore henne otrogen, och då hon tog afsked af dessa pergoner sade hon sig ej mera skola träffa dem. Återkommen hem blef hon förbittrad på sin tjenstepiga, och i en hastig vändning aflägsnade hon sig från hemmet, medan mannen, som alltid varit undergifven och undfallande för sin hustru, arbetade ute på åkern. Sedermera återfanns hennes lik i ladan. Genom rättsmedicinsk undersökning på liket har man erfarit, att döden varit orsakad genom förgiftning medelst arsenik, hvilket gumman troligen sjelf intagit. Sandhönan Tetrao paradoxa, denna hittills för svenska faunan okända sogel. hvilken vi häromdagen berättade hade blitvit skjuten vid Nyköping, har nu äfven blifvit funnen på Golland, der ett exemplar i Lärbro blifvit skjutet, och uppsi py utölverlemnats till Wisby läroverks naturhistoriska samlingar. Nytt slags jernvägs-ignal. I England har på en jernväg börjat användas ett sätt för signalering, hvilket troligen skall komma alt medföra en revolution inom signalsystemerna för jernvägar. Signalerna utföras medelst ett urverk med en klocktafla af fyra fots diameter. På urtaflan rör sig en visare, som visar från 0 t. o. m. 15. I förening med klockan står en lång stång hvars andra ända är fästad i ett slags trampa, sexton fot lång, hvilken ligger alldeles bredvid den inre sidan af den ena jernvägsskenan. Då tåget passerar trampan nedtryckes denna lätt af flensen på hjulen. Klockvisaren sättes i frihet och drages af en motvigt tillbaka så att den visar på 0. Sedan tåget gått förbi blir trampan ledig och visaren sister sig åter vid urverket samt börjar visa tiden ända till femton minuter. Den har nemligen samma hastighet som minutvisaren på ett vanligt ur. Det nästpåföljande tågets betjening kan således se tiden, ända intill femton minuter då föregående tåg passerade stället. Samma urverk sätter tvenne visare i rörelse, en för hvardera af de båda jernvägsspåren der dessa äro dubbla. Signalen upplyses nattetid. — Enkelheten i denna signal är sådan att den nästan omöjligen kan komma i oordning och dess nytta är så stor, att man efter dess införande med säkerhet i England tror sig kunna sända ett dubbelt större antal nattåg än förut. Utan tvilvel skall systemet komma att förhindra att ett bantåg oförmodadt upphinner och sammandrabbar med ett föregående, och placerad vid ingången till tunnelar skall apparaten blifva at stort gagn. Uppfinnaren af detta sinnrika signalsystem är en spetsfabrikant vid namn John King i staden Heanor : TD. 1