Göteborgsposten – 21 juli 1863, sida 1

burar ligga söndriga i en vrå vid sophålet, men der fanns icke mer några kaniner. Det gamla kära stället tycktes så olikt sig, fastän mr och mrs Migson voro mycket vänliga och mycket glada öfver att få återse mig. De kunde emellertid icke säga mig hvar du och signoran bodde. — Det tror jag nog, ty vi ha flyttat två eller tre gånger, sedan vi lemnade Regent Gardens. Du förstår, Nell, att vi fingo göra mera afseende på eleverna än på vår egen beqvämlighet. Chelsea ligger långt ifrån Waterloo Phoenix, äfven om man tar genvägar; men vi voro tvungna att slå upp våra tält der, hvarest signorans elever voro tätast. Nu äro de tätast vid Tottenham Court Road och Euston Square, och derföro bo vi vid the Pilasters Dudley Street. — The Pilasters! Det låter riktigt förnämt. — Ja minsann gör det så. Magnifique et pas cher. Ett hus från oss bor en sotare, och det är godt om manglar i trakten. The Pilasters vore ett mycket trefligt ställe, om vi hade begge sidorna af gatan, men, tyvärr, är det ej så, och på andra sidan ligga stallar. Det är icke någon fördom hos mig, som gör att jag icke tycker derom; saken är den att stalldrängarne hålla ett så fasligt väsen, när de rykta hästarne, att jag vaknar hvarje morgon efter att ha drömt att det är annandag jul och att en förvandlingsscen skall uppföras. Den unge mannen skrattade muntert och förde sin följeslagerska till andra sidan af boulevarden. Klockan var öfver tio och slagtareboden var stängd, då de kommo till hörnet af Rue VArchevque.