Göteborgsposten – 20 juli 1863, sida 1

— IIvad för något? — Då kommer han ännu ibland sent hem om natten; Jet är en dålig vana, miss Vane. Jag hoppades ban hade lagt bort den, och det desto mer som det icke mer finns några nästen i Palais Royal. — Inga nästen i Palais Royal, ropade Eleanor. Hvad menar du med det? — Ingenting annat, än att Palais Royal var förr ett mycket vildt och dåligt ställe, min kära miss Nelly. — Men det är väl icke sådant nu? — Nej, bevars. Vär moderna Letetia är ett riktigt paradis af oskyldiga nöjen, hvars innevånare roa sig dygdigt under en faderlig styrelses hägnande diktatur. Ni förstår mig icke — nåväl, det gör detsamma, ni är ännu det leende barn ni var, då ni bodde vid Kings Road, Chelsea; hela skillnaden är att ni nu är längre och vackrare. Miss Vane hade tagit sin följeslagares arm, och de gingo bortåt la Madelaine. Den unga damen slöt sig titt intill sin nye vän nästan lika förtroendefullt som hon slutit sig till sin far. Jag tror icke att förtroendet var oförtjent. Denne unge man med den högljudda rösten och det fria sättet att vara var blott biträdande dekorationsmålare och andre violinspelare vid en teater i London. Han var icke slägmed den sköna fIiickan, som stödde sig på hans arm. Hans bekantskap med mr Vane hade varit af det tillfälliga slag hvarigenom vanligen vänskap uppkommer bland fattigt folk Den unge mannen hade bott jemte sin tant i det hus der den gamle stolte slösaren under sex års tid bott mec