Göteborgsposten – 20 juli 1863, sida 1

tadt sin dvergväxt dock bibehåller en alltigenom ädel sorm, skall härstamma från arabiska och javanesiska föräldrar; den isländska, hvilken måhända af alla är den nyttigaste, saknas å expositionen, ehuru den ej sällan i Hamburg förekommer i handeln. Som motsatser till dessa beundrar man de elefantartade Suffolkhästarne, hvilka då de kommit i seldonen, allenast genom sin tyngd kunna röra ofantliga laster, under det deras fötter och ben vittna om jättestyrka. Från hästarne vända vi oss till nötkreaturen. Hela utställningen omfattar ungefär 1,000 stycken, under det Parisexpositionen uppvisade dubbelt så stort antal. Detta förhållande härrör utan tvifvel af Hamburgs läge i det stora nordeuropeiska låglandet. Låglandsracerna af nötkreatur äro mera likartade sins emellan och sönderfalla icke i så många stammar som bergsboskapen, alldenstund de klimatiska förhållandena och näringsvilkoren i bergstrakterna ofta så betydligt omvexla i de särskilda dalarne, att helt olika kreatursracer utgå från desamma. Derföre märkte man i Paris större skilnader i racerna, men låglandsracen var dock icke representerad i sådan massa som här. Frankrike isynnerhet har på ett i ögonen fallande sätt, ätven hvad nötkreatur beträffar, negligerat denna utställning. Hade icke någre närboende liebhabrar upphjelpt utställningen med egendomliga slag af nötkreatur, så skulle man hvarken fått se den snöhvita Chorolaise-kon, hvilken dock är så efterfrågad i handeln, ej heller den sköna brunt tigrerade normandiska kon, hvilken företer en så beundransvärd symmetri i kroppens alla de motsatta karaktererna hos bergstrakternas och lågländernas djur hos henne sammansmälta, ej heller den dvergartade bretagnerkon, hvars förträffliga egenskaper ej synas vara nog uppskattade. De öfriga franska bergsracerna samt de från södra hafskusten aknas helt och bållet på expositionen, likaså spanska nötkreatur, hvilka dock redan äro tomligen vanliga på Londons slagtmarknad. äÄfven Bayern, som dock är Tysklands vigtigaste alpland, är orepresenteradt. De tyska hertigdömena uppträda deremot ganska sjelfständigt. Deras låglands-kor från skilda trakter, den mjölkrika Breitenburgeroch framför alla mejeriernas krona, den prydliga och ticka Angeler-kon, äro fullgodt representerade. Af Angelertjurarne har en erhållit andra prihvilken var nästan lika liten och smärtlommad som Bretagnertjurarne. Genom en illfällighet stod bredvid honom en jettestor dragoxe från Mecklenburg. Under en i ögonen fallande inbördes likhet framställa sig de Oldenburgska och de Jeverländska kreaturen, till hvilka de Holländska ansluta sig. Det är dessa svartbrokiga djur, hvilka företrädesvis öras mot östern att föröka mjölkafkastningen vid de Mecklenburgska och Preussiska mejerierna. Bland de Oldenburgska tjurarne har on blifvit belönad med första priset, hvilken öre utställningens öppnande utbjöds till ett pris af 50 louisdorer, men numera icke kan å köpas fös dubbla denna summa. De flesta nötkreaturen äro till salu. Två st. förträffliga kor af Montafoner bergsracen nafva blifvit sålda för 310 thaler och två sköna och smäckra Voigtländer-kor hafva för billigt pris blifvit sålda till Holstein. De från srinsen af Lippe-Schaumbergs gods i Böhmen skickade exemplar af der uppdragna alpracer äro samtliga tillsalu. Afven större deen af profven å de engelska racerna. Härigenom skall tvifvelsutan mången kroisering uppkomma i norra Tyskland. — —