Göteborgsposten – 17 juli 1863, sida 1

AAAAAAA buttre unge mannen vid randen af trottoiren på ena sidan och sin fader på den andra, varseblef allt detta. Hon såg ängsligt upp, då mr Vane kom tillbaka till henne. — Min kära Eleanor, sade gubben tvekande och fingrade krampaktigt sin handske, tror du att du skulle kunna finna vägen hem till Rue VArchevöque? — Finna vägen dit? Hvarföre då pappa? — Jag — jag menar om du skulle kunna finna vägen hem en — ensam? — Ensam! Hon upprepade ordet med ett uttryck af blandad oro och missräkning. — Ensam, pappa! Men nu blandade fransmannen sig ifrigt i saken. Det var den lättaste sak i verlden, påstod han; mademoiselle behöfde bara gå rakt fram till Rue Neuve de Petit Champ, och derefter skulle hon — Nu följde en ström af hastiga upplysningar, af hvilka Eleanor icke hörde en enda. Hon såg på sin far med djup oro, ty hon läste i hans ansigte, och i hans nervösa tveksamma sätt att en ifrige, pratsamme fransmannen och dennes tyste följeslagare utöfvade ett olycksbådande inflytande på honom. — Käre pappa, sade hon lågt, nästan bönfallande, önskar ni verkligen att jag skall gå ensam hem? — Ser — ser du mitt kära barn, jag — jag önskar det icke precis — men, som monsieur anmärker, det finnes öfverenskommelser, som icke — icke böra brytas utar giltiga skäl, och —