Göteborgsposten – 17 juli 1863, sida 1

——————————— — — ne så medtagna, att många utaf dem knappast kunde röra sig. Å andra sidan visade ryssarne, då polske generalen kallade sina förnämsta skärmytslingslinier tillbaka till skogen, ingen hog att följa dem, och striden slutades så som den börjat: med polaskarne till hälsten betäckta i skogen och ryssarne helt och hållet dolda i sädesfälten. De enda personer. som befunno sig i en fullkomligt ny ställning, voro de olyckliga judarne och andra neutrala innevånare i den lilla byn, som befunno sig så olyckligt ställda mellan de båda stridande kårerna. Under det Wysocki undrade öfver, hvar Horodinski kunde vara och hvarföre han ej kom till hans bistånd, hade denne officer verkligen inryckt i Radziwillow kl. 3, och hans detachement (bestående af 4 å 500 man) blef ej slaget tillbaka förrän kl. 5, då återstoden utaf det drog sig tillbaka till gränsen och inryckte i Galizien, utan att bli förföljd. Om Wysocki kunnat hålla öfverenskommelsen, kunde och skulle otvitvelaktigt Radziwillow hafva fallit i polackarnes våld. Såsom det nu förhöll sig, blef Horodinskis kår så förfärligt åtgången och så i grund slagen, att Wysocki, då han kl. 7 kom till stället, ej kunde se tecken till att en strid stått någonstädes nära den bestämda mötesplatsen. Han visste icke ers, att högra flygeln gått öfver gränsen, förrän han underrättades derom af en engelsman, hvilken såsom amatör begitrvit sig till Radziwillow i tanke, att platsen redan var i Wysockis händer, och som, då han fann striden vara i full gång samt såg) att någon förvillat sig, begaf sig midt in i elden och sade generalen, att han sett Horodinski aftonen förut gå öfver gränsen in i Volhynien. Wysocki trodde att om han fortsatte striden, måste Horodinski snart vara tillräckligt nära, för att kunna höra skotten: men Horodinski var död. Han hade fallit i ett förbittradt handgemäng midt på Radziwilows torg i spetsen för sina trupper. Man befarer, att major Synkiewicz, som kommenderade insanteriet, delade hans öde. Min sagesman såg honom falla från hästen, i detsamma ryssarne trängdes omkring honom, och om, såsom det påstås, alla de bästa och tappraste officerarne blefvo dödade, är Synkiewicz säkert icke bland de letvandes antal. Slutligen beslöt Wysocki, sedan krigsråd hållits, på onsdags aftonen att gå tillbaka öt ver gränsen, och han befinner sig nu med största delen af sitt folk i Galizien. Jag tror ej, att hela antalet af döda och sårade i Wysockis kår kan ha uppgått till mer än hundra, och mycket få föllo i händerna på österrikarne. Vapnen lemnade de på ett säkert ställe. Fastän Wysocki kommit för sent för Horodinski och icke väntat länge nog på Minniewski, tros det likväl, att Minniewski skall i dag rycka in i Volhynien och för tredje gången försöka, om ej några kompanier polackar kunna drifva ryssarne ut ur Ridziwillow. Om de uenne aftdelningarne förenade angripit staden på trenne olika platser, kunde de otvifvelaktigt tagit den i går morse, men ou, då ryssarne äro förberedda, ser jag intet skäl att antaga, det Minniewski skall lyckas, der Horodinski fallit och Wysocki knappast kunde göra ett allvarligt försök. öarnas RR