Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.4) Georg Vane tystnade, och en dyster skugga öfvergöt hans ansigte — en skugga, som kom honom att se ut som en gubbe. Hans ungdomliga utseende beroåde helt och hållet på hans lätta och lifliga lynne, som gjorde åldern väldet stridigt. Det ögonblick, då han blef nedstämd, såg han ut att vara hvad han i sjelfva verket var, nemigen en gubbe. Om icke — hvad för något, kära pappa? frågade Eleanor. — Jag — jag hade uppgjort att vara tillsammans med ett par herrar i qväll, och — Men jag skall ej. hålla mitt löfte — nej, det skall jag icke. Jag skall gå med dig till teatern. Jag kan bestå dig det nöjet. — Snälle, käre pappa, ni har aldrig nekat mig hvad jag bedt er om, men det skulle vara så sjelfviskt af mig Å bedja er bryta ert löfte till de der herrarne. Det är bäst att ni håller det. — Nej, kära Nelly, nej. Jag — det är kanske bäst — kanske. Ja, jag vill gå med dig till Porte St. Martin. ) Forts. fr. N:o 160.