Göteborgsposten – 15 juli 1863, sida 1

—wwWA — möten hår och jernvägsmöten der, för att ej nämna ett ord om en hop andra småtrefliga möten både här och der ... Redan i lördags på hr v. Schantz konsert märktes en god början till språkförbistring och sedan har den tilltagit betydligt. Natursorskaremötet öppnades såsom bekant af statsrådet Malmsten med ett briljant tal, som icke var extemporeradt, men hr statsrådet, van som han är vid kathedern, föredrog det så skickligt att blott de som hade sin plats på de hr la Eroix salong omgifvande läktarne kunde märka att så icke var. IIr Malmsten har ett särdeles godt föredrag, en stark välljudande organ. Hans tal var lysande, derom äro meningarne ej delade, men det saknade på några ställen den värdighet som ändamålet med sammanträdet fordrade och såsom bevis härpå får jag anföra, att hr Malmsten tre å fyra gånger narrade den allvarliga församlingen att storskratta; detta inträffade då hr Malmsten förlöjligade den ängslighet hvarmed de lärde förr definierade likt och olikt, i hvilket hänseende han framdrog många bevis, bland andra den bekanta definitionen på frack med dess aposterioriska öppenhet o. 8. v. II. M:t konungen var närvarande och jag fick för första gången se honom i svart frack, hvit halsduk o. 8. v., i hvilken kostym H. M:t tog sig mer än annars folkelig ut. På läktarne sutto en mängd damer, de flesta tillhörande de utländska naturforskarnes familjer. I fredags gaf konungen stor fest på Ulriksdals slott för alla de utländska och 60 af de svenska naturforskarne. En massa Stockholmsbor hade skyndat ut till slottet, dit det ej är nästgårdsväg, som man säger, hvarken landeller sjövägen, för att få se på ståten och grannlåten. Men hvad fingo vi väl se, vi som trotsat landsvägsdammet? Jo, just ingenting. Vattenkonsterna fingo vi se, frih. Gripenstedt fingo vi också se och hr grefven och landtmarskalken med den långa silfverstafven i hand — den måste han bära i sin hand under hela riksdagen så snart han är i uniform — vidare fingo vi se hur drottningen och lilla prinsessan jemte hofstat gingo uppför den till festvåningen ledande trappan, men på så der 250 alnars afstånd, så att damerna omöjligt på det afståndet kunde få reda på hvilket tyg H. M. och! H. K. H. hade i sina klädningar; så fingo vi se på nära håll några — högst 20 — 3 torskare, d. v. s. man antog att det var sådana efter de hade hvit halsduk, vidare singo vi — på så der 500 alnars afstånd — se hur hofbetjening, kockar o. 8. v. dukade i ordning borden till soupern. Mer fingo vi ej se af den kungl. ståten, jo det var sannt på hvardera sidan om slottet lågo i sjön tvenne drakskepp, det ena blått, det andra rödt med glänsande, förgyllda drakhufvuden; men sen var ingenting att se mera, annat än på hvarandra. Första gardets musikkår var der ute också och den spelade, men bakom slottet, så att vi stackare blott då och då hörde bastrummans brumningar och ett par gånger af piccolaflöjtens toner kunde tycka oss märka att man spelade ett stycke ur Orfeus. Misslynta öfver allt detta skyndade vi nyfikna hem igen med fast föresats att aldrig mera illuswera någon konungens fest på Ulriksdal, och kl. 9 var der så fritt från åskådare eller nyfikna, som om ingen fest alls varit å färde. — Åtskilliga af dessa utländska hrr naturforskare se ganska komika ut. I går såg jag en herre, svartklädd från topp till tå, men med hvita kasimirsdamasker; han stod och forskade mycket ifrigt utanför ett bagarebod-fönster; bagarebod-srun å sin sida såg forskande på fremlingen, den hon tyckte göra sig alldeles onödiga brödbekymmer. — I statistiska sektionen uppträdde igår hr Alm, känd i orten se