Göteborgsposten – 14 juli 1863, sida 1

———7—7777777777779794, kat under för en sammansvärjning, ledd a hans egen kärälskeliga gemål. Processen gjor des kort med suveränen, alldeles som metoder är i Ryssland; han stryptes af tjenstvillighänder, och den madagascariska Catharina I d. v. s. drottning Rabodo I klef helt kallblo digt upp på den tron, hon lyckats göra ledig Kung Radama var en man i alla afseender värd ett bättre öde; han var kristen, och hade öppnat sitt land för europcerna och der europeiska civilisationen. Särskildt var har Napoleon III:a trosaste allierade och varme beun drare, hvadan det är sannolikt nog att drottning Rabodo får en vacker dag en påhelsning af en fransk armkår som ställer henne till rätta för hennes brottsliga coup detat, helst som hon brutit de fördrag, hennes gemål ingått med Frankrike. Alltså till alla de öfriga politiska frågorna en madagascarisk fråga, som kan bli brinnande innan man vet ordet af. Rabodo må bäfva på sin tron; Napoleon III har sina ögon fästade på henne, och förr eller senare torde hon få ångra att hon ej fortfarande nöjde sig med att spela andra rollen vid sin hygglige gemåls sida. Fransmännen äro artiga mot damerna — det är sannt, men när damerna bete sig så hidöst som denna ödrottning, så glömmer både den franska regeringen och de franska soldaterna att de äro damer. Dessutom har Frankrike anspråk på suveräniteten öfver Madagascar — anspråk afstådda till förmån för Radama, men enligt fransk uppfattning inträdande åter i sin tulla kraft, i följd af denna palatsrevolution. Kanske skall den bedröfliga tilldragelsen på den fjerrbelägna ön gifva uppslaget till en nytt framträdande af den napoleoniska eröfringspolitiken. Hvem vet? P. P.