Göteborgsposten – 14 juli 1863, sida 1

— Till skogen, kusk, ropade mr Vane, i det han satte sig bredvid sin dotter. Han hade köpt en liten bukett för sitt knapphål närs la Madeleine, och han valde ett par hvita handskar af rådjursskinn och drog dem försigtigt på sina välbildade händer. Han var lika stor sprätt som han varit, när prinser och Brummel voro hans höga förebilder. Färden öfver Place de la Concorde och genom Champs Elysges roade Eleanor Vane utomordentligt, men ännu högre steg hennes förtjusning, då den lätta vagnen rullade framåt i en af Boulognerskogens aller, hvarest de mörka löfvens skugga darrade på gräset och hela naturen jublade under den molnfria augustihimmelen. Dagen var måhända litet för varm, och det hade sikert blifvit varmare på eftermiddagen, men kleanor kände sig alltför lycklig att kunna tänka derpå. — Hvad det är roligt att vara hos dig, käre pappa, sade hon; ack om jag sluppe att komma i pensionen. Jag skulle trifvas så väl i de små nätta rummen öfver slagtarns, och jag kunde ju gå bort och undervisa franska barn. Jag tror bestämdt att jag icke skulle kosta dig mycket, pappa. Mr Vane skakade på hufvudet. (Forts.)