Göteborgsposten – 11 juli 1863, sida 1

veckokrönika. Värman har för hvarje dag under senare keckan ökat sig, så att den slutligen i går rar äkta tropisk. Stor rikedom och välsigselse hafva dessa dagar skänkts landtmannen. som derunder fått en stor del af sina ängar ch vallar afslagna och äfven en del af höskörden i det förträffligaste tillstånd införd adorna. Under det förra regniga året var let en särdeles tillfällighet att få känna det ingenäma doftet af under torkning varande jö, och i år kan man knappt sticka sin näsa itom staden förrän detta kännes från alla kaner. Landtfolket svettas och slår, svettas och lssar, svettas och inkör den välsignade grölan; men det känner hellre svettdropparne ulla utför ansigtet än regndropparne. Fulla ador gifva god vinterkost voch litet till. stadsbon går äfven och svettas på de glödrade gatorna och mellan de genomeldade steniusraderna; söker sig svalka i bassinerna, i sodavatten med våra norska bröders is, eller nnanför de fällda markiserna, väntande att solen skall sänka sin strålande skifva nedom lisingens bergskullar och derigenom förläna ralka åt de offentliga promenaderna, Trädsärdsföreningen och Lorensberg. Svettdroparne stå redan i pannan på våra husmödrar rid tanken på hvad köttet skall blifva dyrt rampå hösten under ett så välsignadt höår; nen de svalka sig vid tanken på, att mjölcen, smöret och osten skola blifva desto billi