Göteborgsposten – 10 juli 1863, sida 1

en fempundenst, när rdinnan i Chelsea a högljudt fordrade sin hyra och köpmannen i Chelsea icke ville sända honom ett enda uns tå utan mot kontant betalning. En förtviflad kris hade inträdt, och i sin förtviflan glömde den gamle mannen sin stolthet. För Eleanors skull om icke för sin egen måste han förödmjuka sig och begära hjelp af sin äldsta dotter, den hårdhjertade, men rika Hortensia Bannister, som för ett år sedan förlorat sin man, aktiemäklaren, och nu var en rik och barnlös enka. Ja, — han torkade förödmjukelsens tårar af sina vissnade kinder, när han kom till detta beslut — han ville försöka glömma det förflutna och begifva sig med ULleanor tlll Hyde Park Gardens för att bedja hennes grymma syster om hjelp för henne. Han utförde detta beslut, ty han företog saken med det förtviflans mod, hvarmed en lifdömd brottsling går till afrättsplatsen; och en vacker morgon i början af juni månad 1850 sutto han och hans dotter i mrs Bannister vackra förmak och afbidade med ångest detta fruntimmers ankomst. Hon kom snart, ty var en ordentlig affärsmenniska och hon hade blifvit beredd på besöket genom ett långt, klagande och förklarande bref från sin far, hvilket hon besvarat genom att i korta och bestämda ordalag bedja honom och Eleanor infinna sig hos henne på utsatt timma. Hon var omkring tretiofem år gammal och såg sträng ut; anletet talade om hårdhet, och de tjocka svarta ögonbrynen möttes öfver hennes vackra örnnäsa, när hon rynkade pannan, hvilket hon i den stackars Eleanors tanka gjorde mycket för ofta. Hennes anletsdrag liknade hennes