Göteborgsposten – 9 juli 1863, sida 1

moget bepröfvande, att de så all säga blifva gråhåriga redan i vaggan. Grelve Mörner blir icke sällan, då han vittrar sig, så varm, alt rösten darrar och itten är färdig att bryta ut; men det är icke ett ölvermått al känslofullhet, som imponerar, utan snarare framkallar ett leende hos ähbörarne. Baron Cederström är den personifierade sirligheten i ord och åthäfvor. Ålven den aldra enklaste åsigt, som i några få ord kan uttryckas, framställer han omständligt och i ett akademiskt vältaligt språk. Kammarherren N. Tersmeden år i allt så segt konservatif och så sulleligen öfverlygad om samhällets och riddarhusets snart förestående undergång tillsölje af de rent af Jakobinska läror som på begge ställena fått inträde, att han numera alldeles tagit sin hand från riksdagen, vistas på landet och afbidar den dag då verldon oförtöfvadt skall förgås. Ärtillerikaptenen v. Brakel har gjort sig mycken möda att efter sitt hufvud reorganisera vart sjöförsvar. Ilan har för detta ändamal skrifvit folianter och talat både sig och andra till trötthet. Sjömännen ex professo har han tillskyndat mycket besvär, ty de hafva naturligtvis måst replikera honom, och såsom talare är han både fyndig och ihärdig.