Göteborgsposten – 8 juli 1863, sida 2

fransmännen förstörda Bomarsund låg, hafva ryssarne åter börjat bygga en stad. Om 3 I månader tror man sig kunna vara färdig med alla dessa arbeten. Sverige tiger visserligen, men lurar. Det säges äfven, att Sverige snart tänker afsända en protest till London och Paris mot det ryska tillvägagåendet på Alandsöarne. Till Ostdeutsche Post skrifves om samma ämne: Ostersjöprovinserna erhålla dagligen ett mera krigiskt utseende. Regeringsoch fästningsmagasinerna blifva behörigt provianterade, i hamnarne ligga fartyg med mjölförråder, som ditförts från Petersburg, landtarmåens officerare inkallas. General Wrangel I emottager öfverbefalet, Sveaborg armeras och späckas med kanoner af ovanlig kaliber, kortligen, man gör sig beredd på det värsta. I ett bref från Petersburg till -WienerZeiwung yttras: Kronstadt och Sveaborg råder verksamhet för fistningsverkens armerande. Man vet mycket väl, att en pansarflotta skall vara af mera verkan än en träflotta; men man vet äfven, att pansarfartyg under de senaste nordamerikanska striderna ingenting uträttat mot goda fästningsverk, och hvad kulor ej förmå det skulle kanske undervattensminor med galvanisk antändning från land kunna uträtta. Icke desto mindre gör man allt hvad möjligt är, för att göra genomfarten för främmande krigsfartyg mellan Kronstadt och Kronschlot, den enda punkt å hvilken man kan utifrån sjös komma till Petersburg, så fast som mensklig vetenskap i allmänhet förmår. Till bildandet af en nordarmå vid Petersburg under öfverbelil af segraren vid Kars, insanterigeneralen Nikolai Nikolajewitsch Muraview, broder till den nuvarande generalguvernören i Wilna, hafva alla förberedelser redan blifvit vidtagna. Till densamma skola höra de divisioner af gardesoch grenadierkåren, som ej stå i Polen eller sydligaste delen af Lithauen, jemte några diversioner af 2:dra reservkåren. Jernvägarne från Moskwa och till Warschau visa redan nu af hvilken stor betydelse de skola bli för hvarje krig som Ryssland måste föra. Truppkårer törläggas snabbt på olika ställen, och man finner nu, huru riktigt kejsar Nikolaus beräknade framtidens fordringar i sina planer om byggandet af jernvägar. Äfven bansträckan från Dunaburg till Riga skall bli af stor vigt för ett försvar af Ostersjöprovinserna. Under dessa allmänna förberedelser för ett dock ännu alltjemt möjligt krig, frapperar det, att fästningen Nowodwinsk vid Arkangel vid Hvita hafvet slopas. Befsallning dertill utfärdades visserligen d. 23 april, men på grund af denna stads aflägsna läge ingå nu först underrättelserna om dess utförande. Öfverste Kowalew vidtager alla mått och steg till utförande af den kejserliga befallningen. Redan förut hade Arkangel förlorat sitt amiralitet och sina varf och skulle nu säkerligen stå försvarslöst gentemot en landstigande fiende. Att en sådan mycket väl vet att leta sig väg till Hvita Hafvet, bevisar Kolas bombardement d. 23 augusti och landstigningen på ön Kii d. 9 juli 1854, och hvad som då skedde, kunde ätven nu ske. Visserligen behöfver man ej frukta den egentliga faran af en landstigning, en marsch in i det inre af landet, men det skulle likväl vara en angenäm underrättelse, att få höra omtalas, det fienden fattat fast fot å ett ryskt territorium. Om vi nu redan hade jernvägar i södern, skulle sannolikt den krigsvana kaukasiska armåen lemna sin kontingent till en eventuel kamp i vestern, hvilket ej var fallet under Krimkriget. Men jernbanorna i Södern skola ännu länge låta vänta på sig, sedan det franska jernvägsbolaget undandragit sig den ingångna förbindelsen att bygga en bana från Moskwa till Feodosia. Händelserna i Lithauen, Polens forna provins, der Muraview fortfarande utöfvar ett omenskligt skräckregemente, måste öppna Eu