Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 2

samma ansökan, af det innehåll, att den förransökningen endast åsyftat sådana hemman hvilka i jordeboken äro antecknade tör krono och hvars åboar utgöra en del af räntan til kronan och en annan del till pastor eller kyr kan, samt att dessa hemman måtte i allo be handlas såsom kronohemman. Dessa framståll ningar motverkades emellertid genom en a regeringen samtidigt pröfvad framställning a presteståndet vid 1815 års riksdag, som pi begäran af Hallands presterskap, (församlingar nes dåvarande målsmän) bland annat anhöll alt kyrkornas hemman icke vidare måtte få bortstädjas, deras rätt till skada och förfång; ge nom Göteborgs konsistorii kraftiga förord för sa ken; samt genom den förklaring, som i anledning häraf afgafs så väl af landshötdinge-embetet son kammar kollegium, att verkliga kyrkohemmar hvarken kunde eller borde på lifstid bortstäd jas. Regeringens beslut i denna fråga inne hålles i kongl. brefvet den 15 Mars 1820, son ytterligare förordnade, enligt förslag af Göte borgs konsistorium, att arrendetiden skulle för längas till 30 år; att den optionsrätt som 1 1796 blifvit förre åbon och hans rättsinnehaf vare tillerkänd, borde så förstås (hvilket kam markollegium också ansett vara rätta menin gen ar sjelfva det åberopade brefvet) att des sa, under förutsättning, att hemmanet blifvi väl häfdadt och skött, skulle äga förmånsrät till arrendet, emot erläggande af den ränta som vid ay auktion kunde blifva erbjuden men med skyldighet att inom en månads tic efter auktionen tillkännagifv a, huruvida de villaf optionsrätten sig begagna. (Forts.) V. T. B.