Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 2

Jag gör det på det ni ej skall visa er-som meddellös inför min fordna lärarinna, som erinrar sig er som en rik man; men då jag söker spara edra känslor och kanske mina egra härigenom, riskerar jag, som jag fruktar, något annat. Låt mig derföre säga er på förhand att dessa penningar äro de sista, som jag någonsin kommer att betala ut för min halfsyster. Slösa bort dem eller använd dem på orätt sätt, om ni har lust; ni har ofta plundrat mig, och ni skulle kanske icke tveka att göra det ännu en gång. Men kom ihåg att denna gång är det Eleanor, som ni skulle plundra och icke mig. Den enda möjlighet hon kan få att fullborda sin uppfostran är den, som jag nu erbjuder henne. Beröfvar ni henne den, så beröfvar ni henne en hederlig framtid. Beröfvar ni henne den; så blir ni ansvarig för alla de olyckor, som kunna träffa henne, sedan ni är död. Förlåt mig om jag talat sträft eller alstningstösts min äkt ligger i de dårskaper ni begått. Jag har nyttjat så starka uttryck, emedan jag ville göra starkt intryck pa er, och jag tror att jag handlat klokt. En gång för alla — kom ihåg att jag icke vill lyssna till flera böner om hjelp för Elennors räkning. Om hon begagnar sig af den hjelp jag nu ger henne, så kan jag kanske framdeles få lust att vidare bistå henne — oombedd — i framtiden. Om hon icke drager förmån af denna möjlighet, vill jag icke vidare ha att göra med er, hur stort ert elände än blir.