Göteborgsposten – 30 juni 1863, sida 1

kert arbete, med fina, hvita gardiner i samma mak som de för fönstren. Ett litet bokskåp tod vid ena sidan af rummet, på bordet låg ett handarbete, som mamsell Henrika syntes hafva lemnat för att emottaga sina gister; på en pall satt en liten, snyggt klädd flicka, och i en vrå, på en dyna låg — katten. På en vink af mamsell Henrika, steg flickan upp, lade katekesen i en bordslåda i det yttre rummet, der hon satte sig, framtog sin sömnad och började arbeta. Sedan de första helsningskomplimenterna voro affirdade, och man yttrat ömsesidig fägnad öfver återseendet af en barndomsvän, sade mamsell Henrika med vänlighet: — Det fägnar mig, att de unga damerna sjelfva försett sig med sillskap. Här hade vil kunnat bli ledsamt eljest. Nu ordnade hon för dem stolar omkring det lilla sybordet vid ena fönstret. Sjelf satte hon sig, jemte kaptenskan, i soffan. Den lilla flickan visade sig snart som gösternas uppassarinna, i det hon kringbjöd några förfriskningar, visserligen till någon del gammalmodiga och alldeles urmodigt upplagda, men allt såg så fint och aptitligt ut, att de unga damerna ej kommo sig till att ens rynka på näsan derät. De togo nu fram sina arbeten. man pratade, men med dämpad röst. Det var