Den gamla mamsellen. Ur lifvets prosa. Af —a—g.) — Nå, Mariana, i dag skola vi göra en länge tillernad visit, vi fara till gamla mamsell Henrika, sade kaptenskan till sin dotter, hvilken var stadd i ifrigt samtal med sina goda vänner, Rosa och Clara. Dessa, jemte den unge vice häradshöfdingen, hade kommit för att besöka det nyss till staden inflyttade herrskapet. — Måste jag nödvändigt följa med, mamma? frågade Mariana. Det är ju förskräckligt att hålla ut en hel eftermiddag hos en gammal mamsell. — Ån, sade häradshöfdingen skrattande, hon har nog sällskap att bjuda på. Det är ju hon, som bor der uppe på backen, vet jag. Hon, som är så gudfruktig, och som alla dagar skickar till sockerbagaren efter konfekt åt sin katt. Henne har jag hört talas om. ) Ur Helsingfors Dagblad.