Göteborgsposten – 29 juni 1863, sida 2

het, att Göteborgs samhälle synes oss böra uppbjuda allt för att uttrycka den djupa harm som intagit hvarje rättänkande vid underrättelsen om det insama dådet, och derjemte ådagalägga begäret att aftvå denna skamfläck förutsatt att den skymfliga handlingen blifvit begången af någon som tillhör samhället. Vi uppmana fördenskull allmänheten att subskribera en penningesumma al t. ex. 1,000 rdr till upptäckande ar våldsverkaren och hatva tagit oss friheten att å denna tidnings annonskontor framlägga en lista för anteckning af bidrag härtill. För egen del har Red. tecknat 50 rdr å listan. Cand. Bille, utgifvaren af danska tidningen Dagbladet, har passerat vår stad återresan trån Stockholm, der han tillbragt några veckor. Skildringen at de iakttagelser hr B. gjort under sitt vistande i hufvudstaden, torde med snaraste vara att emotse i ofvannämnda tidning och skola utan tvifvel läsas med intresse at svenska läsare. Tjenstledighet och förordnande. Generalpoststyrelsen har beviljat föreståndaren för. Göteborgs paketpostkontor J. F. Öijer tjenstledighet under aåne månader, räknade från d. 1 nästkommande Juli, och förordnat e. o. kontorsskrilvaren i postverket G. H. Lindberg att under tiden sköta bemälda syssla. Und-ättning. Vi hafva blifvit anmodade att delgilva följande qvitto: För de af förra årets missväxt nödlidande i Norroch Vesterbotten har undertecknad af Gustaf Åkerling i Göteborg bekommit rdr 228: 30 öre, värdet för af honom försald spanmäl, insamlad i trakten af Strömstad genom hr Lebell. Stockholm d. 25 Juni 1863. J. Bergman O:son. K. M:ts bref om upphörande af tullstämpling a varor, som komma från utrikes ort: CARL etc. Sedan, i sammanhang med upphäfvandet af Svenska fabriksoch handtverksvarors stämpling, derom Vi under d. 13 Juni 1562 meddelat nådigt beslut, fråga jemväl uppstått om afskaffande af tullstämplingen, men Vi ansett nödigt att, innan denna fråga till slutligt asgörande företogs, inhemta Edert, Vårt och Rikets Kommerskollegil underdäåniga yttrande angående de åtgärder, som, sor det fall att tullstämplingen afskaffades, möjligen kunde föranledas af den några stapelstäder för närvarande tillkommande rättighet att uppbära särskild afgift, eller så kallade stämpelpenningar; och I, med anlenning häraf, under den 30 December förlidet år i afgifvet utlåtande upplyst, bland annat, att endast fyra af Rikets städer, nemligen Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Kongelf, uppgifvit sig ega rätt till stämpelpenningars uppbärande; att tullstämplingen endast i Stockholm och Göteborg verkställes på stadskassornas bekostnad, men att kostnaderna för sådan stämpling i Helsingborg och Kongelf bestridas af tullmedlen, hvadan ock enligt Eder åsigt sistnämnde 2 städer icke egde rätt att tillgodonjuta några stämpelpenningarne; att uppbörden af stämpelpenningarne i Stockholm under de 5 åren 1857 —1851 i medeltal utgjort 42,440 rdr 12 öre, och efter afdrag af omkostnaderne lemnat en årlig behållning af 38,250 rdr 22 öre, hvilka användts såsom bidrag till packoch tullhusens underhåll samt stadens öfriga utgifter; att stämpelpenningar i Göteborg i medeltal under de 3 åren 1853—1855 uppgått till 32,700 rdr, samt att städerna Stockholm och Göteborg fordrat ersättning för den förlust i inkomster, som genom tullstäm plingens afskaffande komme att för dem uppstå; så hafve Vi nu, efter vunnen kännedom så väl häraf, som af hvad vederbörande Magistrater äfvensom Fabriksoch IIandelssöreningar i ämnet yttrat, denna fråga till slutligt afgörande förekomma låtit; — i summanhang hvarmed Vi jemväl till nådig pröfning förehaft de af åtskilliga handlande i Stockholm och Göteborg hos Oss gjorda underdåniga framställningar om afskaffande eller åtminstone förändring af tullstämplingen å utländskt toppsocker, deröfver I, Vår Generaltullstyrelse, särskilda underdäniga utlåtanden afgifvit: och då de i Kongl. Kungörelsen den 18 Juli 1850 meddelade stadganden angående stämpling af vissa inhemska fabrikstillverkningar numera blifvit upphäfde och dessa varors särskiljande från olofligen införd utländsk vara icke kan genom tullstämplingens bibehållande åstadkommas; i följd hvaraf tullstamplingen såsom kontroll i afseende på oloflig införsel af utländska varor till största delen förlorat sitt värde ; då tullstämplingen emellertid medför ej obetydlig kostnad, besvär och tidspillan samt således förorsakar rörelsen väsendtliga vlägenheter, utan att något motsvarande gagn för det allmänna derigenom vinnes; då förolrigt tullstämplingen, hvad många varuartiklar beträffar, redan under längre tid varit afskaffad, utan att likväl detta förhållande visat sig medföra några anmärkningsvärda olägenheter; och då slutligen den tullstämpling. som ännu qvarstår, redan måst, i anseende till rörelsens tillväxt och behof af lättnad, anordnas på ett sätt, som gör att den dermed afsedda kontroll till stor del förfelas; alltså hafva Vi funnit godt i nåder förordna att all tullstämpling af varor, sem från utrikes ort inkomma, må, från och med år 1864, upphöra; hvarom Vi under denna dag låte allmän nådig kungörelse utfärda. Beträffande derefter framställningarne om ersättning af allmänna medel åt vissa städer för förlorade s. k. stämpelpenningar i följd deraf att tullstämplingen upphör;