Göteborgsposten – 27 juni 1863, sida 2

och Polissaker. aAmmaren. Vid i; ånyo igen ransakning rörande sista ldsvadan i Masthi en, till hvilken flera vittnen. uven häktade Ånders Berndatssons hustru Anna Jathrina voro inkallade, berättade denna, att mannen, va g hit till staden för att sö arbete äfven i bö jan af maj detta är i samma afsigt lemnat hemmet. Hon som mellertid n honom hvarken erhållit bref eller penningar, och af personer från hemorten som besökt staden hört att han vistades och hade arbete härstädes, z:af sig för omkring 3 veckor sedan hit ned för att appsöka honom. Hon anlände hit den 5 dennes på itonen och alldenstund hon ej kände mannens bostad, ick hon till stora Böö till sin syster, gilt med aarenutorn Nilsson derstädes. Ditkommen hade hon efteragat mannens bostad, hvi ilken man dock ej hade kant och hon tillbragte följaktligen natten på stället ler hon legat i samma rum med sin syster och ett par igor och ej under natten varit ute förut, ej heller på aftonen sammanträslat med sin man. Följande dagen vå morgonen begaf hon sig till staden genom Redbergslid och ralleen. der hon träffade pigan Beata Jonsson, som är ifrån hennes hemort och på fraga efer mannen fick den upplysning, att denne bodde just 08 Beata Jonssons matmoder, jungfru Anna Andersson i Masthuzasbergen, dit äfven hustru Berndtsson medföljde och vid ankomsten fick veta att mannen ej tillbragt natten hemma i sitt logis. Han hemkom ej neller förrän i vanlig tid kl 8 på aftonen då hon ej tillfrågat honom hvar han varit! men Anna Andersson mde frågat honom derom, då han sagt sig varit hos en kamrat i Redbergslid. Hustru Berndtsson qvarstannade öfver söndagen och bemärkte under denna tid pj något i mannens drägt, som hon ej igenkände från nemmet. med undantag af en röd bindhalsduk samt en vit spanhatt. Denne såenare persedel nt I rdr penningar fick hustrun vid aflägsnandet af mannen. Hon gick derefter ater till stora Böö och qvardröjde der till måndagsmorgon, då hon med angbaten begal sig till sitt hem Torpet. under rums socken, På tilllrågan huruv mannen namnifvit de kamrater med hvilka han sade sig tillbringat natten svarade hon nekande samt upplyste dessutom att mannen i hemorten varit tilltalad för stöld. IIustrun berättade vidare att hon ej då hon första gången besökte. Böö hört något om eldsvadan som varit under natten, utan först hört derom af den piga hon mötte. Brandbolagets ombud hr Dahlström framställde den fråga hvad mannen svarat då Anna Andersson nämnt att elden varit lös under hans frånvaro: han hade då sagt ja, det vet jag: det var en faslig brand. Berndtsson konfronterad med sin hustru vidhöll att han omkring kl. 10 på aftonen varit vid Böö och der sammanträffat med hustrun, som då bedt honom ej gå in, hvarföre han lagt sig i ladan. Då hustrun frågade huru han kunde göra ett dylikt påstående svarade han: minnes du ej det? Hustrun åter påstod i sin tur, att hon den natten hvarken hört eller sett honom och först vid 8 tiden lördagsafton träffat honom, Tillfrågad hvarföre han ämnade sig till Böö, svarade han att han ämnade träffa en svåger från hemorten som väntades dit. Upplyst om att han vid förra ranakningen sagt sig vilja besöka sin hustru, men nu sin svåger — svarade han, att då båda väntades skulle 0 arden i No