Göteborgsposten – 27 juni 1863, sida 2

Äe J 194 ( i: ogynsamma omständigheter. Dessa yttranden å polska sidan skulle man vara hugad anse ega stor betydelse, och isynnerhet den uttalade fordringen, att, i händelse af en kongress, Polen skall derå blirepresenteradt. Skola vestmakterna sätta sig emot denna begäran, eller rättare, kunna de det? Konseqvenserna äfven af den polska frågans diplomatiska förveckling framträda allt skarpare. Anmärkningsvärd är äfven polackarnes fordring, att det oberoende de eftersträlva ej må sträcka sig till det egentliga s. k. Kongress-Polen, utan omfatta äfven de forna polska provingerna. Visserligen säges det ännu högt, att härmed blott åsyftas de med Ryssland förenade provinserna, men det torde vara ganska klart, att, fordringarne snart skola taga en ännu större utsträckning. Skola makterna inför dessa perspektiver göra halt eller vilja de verkligen i rättens och moralens namn med kraft uppgöra och anordna den polska frågan? Times, som tydligen skönjer hela frågans vidd och i vanlig egoism bäfvar tillbaka för ett djersvare steg, uppträder nu älven och söker lägge capgon på den allmänna meningen i England. Dock torde det vara tvifelaktigt att det värda bladet lyckas. Som gammal och öfvad voltigeur de politique skall det väl ock med cen Blondins lätthet vid läglig vind kunna kasta om. Den stora tidningen säger: Allt, hvad vi på diplomatisk väg kunna göra, det vilja. vi göra; men i hänsyn till Polen ä mningen inom engelska nationen helt annan, än den var vid Krimkriget. I båda fallen erkände vi en stor orätt, men då vi i Turkiets hotade occupation af Ryssland sågo en stor och omedelbar fara för den europeiska jemnvigten. skåda vi deremot i den polska revolutionens händelser blott försämringen af ett visserligen förargelseväckande och upprörande ondt, men ett ondt, som likväl icke är mera förargelseväckande och uppröran de, än Polens första delning, den polska författnin gens förstöring eller republiken Krakaus uppslukande. Om den engelska nationen med allvar och bestämdhet ville krig, vore. det af föga vigt i hvems händer diskussionen om frågan råkade (afser de personer som i Underhuset väckt förslag om en adress till drottningen af England, till förmån för Polen), af hvilka argumenter den understöddes och med hvilka motiver den framlemnades. Endast derföre att vi äro fast öfvertygade em, att någon afsigt, att föra krig, ej förefinnes, anse vi oss förpligtade, att protestera deremot, att saken efter hand kommer i händer, på hvilka vi ej kunna obetingadt lita. Om det vore oss angeläget, att komma i tag med Ryssland, skulle saken vara temligen likgiltig; men just dersöre att vi beslutat hålla vår intervention inom diplomatiens gränser(!), är det af vigt, att ingenting säges eller göres, som skulle kunna lägga svårigheter i vägen för rt fasthållande vid dessa beslut eller utsätta oss för misstanken, att vi skulle draga oss ur en lättsinnigt intagen och ärclöst uppgifven hotande och befallande ställning. Vi närma oss med raska steg den punkt, der vi måste upphöra att handla, om vi icke vilja se oss nödsakade, att antingen vika tillbaka eller gå framåt. Polska nationalregeringens krigsdepartement rustar och förbereder sig till allt större strider. Ötverallt i landet arbetas, alla monteringsdelar såväl som vapen af alla slag anskaffas, och tillförseln af de senare bedrifves med stor ifver ömsom med och ömsom utan framgång. — Berättelserna från Warschan an gifva, att man der tror på ett utländskt krig och förbereder sig, att älven med egen kralt kunna uppträda. I alla städer och byar äro insurgenter inqvarterade och afvakta i hvarje ögonblick sin krigschess anrop. Till sölje af bristen på vapen skifta m anskape n på det sättet, att somliga förblifva i qvarteren, medan andra aflösa dem och och draga ut i liigret. Man berättar, att det ofta händer i pro vinsstäderna, att ryska soldater och insurgenter äro inqvarterade i ett och samma hus; de senare blitva naturligtvis okända för ryssarne. Erkebiskop Felinski, som blifvit för till Wologda i Siberien, har tillställt wienerkabinettet en protest mot ryska regeringens beteende. De ryska tidningarne hafva hittills funnit en Jisa för tillståndet i deras eget land genom att kritisera den preussiska regeringen, och v. Bismarck blef oaktadt alliansen mellan de tvenne staterna värre medfaren i Ryssland, än någon annanstädes. Innan den provisoriska presslagen utkom i Preussen, var det derföre ett stort nöje för det senare landets tidningar, att offentliggöra de ryska bladens betraktelser, hvilka alltid inleddes med några anmärkningar om det rysliga deri, att