Göteborgsposten – 27 juni 1863, sida 2

känna en vapenhvila, sastän den vore sördelaktigare sör moskoviterna än för insurgenterna, såframt den tillämpades på hela krigsskådeplatsen ända till Dnieprn. Nacionalregeringen vill äfven, om en kongress kommer till stånd, att polska nationen skall bli der representerad. I motsatt fall skulle hon icko kunna anse sig bunden genom någon ingången förbindelse. En i Warschau i flera tusen exemplar utkommande hemlig och halfofficiel tidning Branda (Sanningen) yttrar äfvenledes i samma ämne: Hela Polen ända till Kiew har rest sig för sitt oberoende, och de europeiska statsmännen inbilla sig, att upproret är concentreradt på ett område af 3 till 4,000 qvadratmil omkring Warschau. De vestliga nationerna äro så djupt hängifna åt dyrkan af de materiela intressena, att alla hofven önska fred. Men oaktadt denna böjelse hos folken i vester, hvilka ej vilja förstå polackarnes förhoppningar, måste kriget bryta ut, ty det är den yttersta dom, som skall afgöra nationernas tvister och nedtrampa i intets djup alla czarernas skapelser. I afvaktan på denna yttersta dag skall upproret framhärda, utan att räkna på diplomatien. Men, skall man säga, landet är ruineradt, insurgent-afdelningarne skingras. tyskarne bemäktiga sig vapnen. Ilvilka stridens olyckor än kunna vara, bör mans , ända tills man åstadkommit en kraftig intervention af Europa. Om än sommar och vinter skola förrinna, utan att våra önskningar bli hörda, äro vi dock beredda, att framhärda i vårt företag. Motgångarne skola ej göra oss modlösa, ty vi föra krig under de mest ogynsamma omständigheter. Dessa yttranden å polska sidan skulle man vara hugad anse ega stor betydelse, och isynnerhet den uttalade fordringen, att, i händelse af en kongress, Polen skall derå blirepresenteradt. Skola vestmakterna sätta sig emot denna begäran, eller rättare, kunna de det? Konseqvenserna äfven af den polska frågans diplomatiska förveckling framträda allt DR