Göteborgsposten – 26 juni 1863, sida 1

ista strålar ofvergåfvo det lilla huset och dess hvita murar stodo der så bleka och spökaktiga; när mörkret föll på och månens matta sken darrade och lyste mellan träden, då blef tapperheten knäckt — barnen smögo sig ängsligt förbi, kastade en rädd blick åt sidan och lofvade i sina små hjertan att aldrig mera håna den, som bodde i haset, att aldrig mera — — tilldess solens första strålar utplånade detta löfte liksom daggen på bladen i den förfallna trädgården. Men huset — hade det allsintet att förtälja — ingen liten historia — intet spår till någon sådan ? Endast dessa tomma, intetsägande rykten från kaffesystrarnes grumliga fantasi? -— Jo, det hade en liten historia, och det är just den, jag vill förtälja.