Göteborgsposten – 25 juni 1863, sida 1

förenade sig att eftersätta 088, vunno de tretio eller fyrtio snabbaste alltjemt på oss. Af dessa voro ungefär en tredjedel New-Yorksbor ; äterstoden Mohawker, men alla buro refflor och gjorde ofta halt för att skjuta. Vi blefvo tvungna att sätta qvinnor och barn i skydd genom att låta dem hoptränga sig i kajutan, och hvad oss sjelfva beträffade, kröpo vi ned bakom relingarne. — Om vinden blott friskade till! sade jag. — Willy Kendal skakade endast på hufvudet. Våra förföljare vunno på oss alltjemt och kommo efter oss, hvita och röda om hvarandra. De flesta af indianerna buro snöskor, hvilka bjelpte dem öfver de med djup snö betäckta fläckerne af isen, medan New-Yorkarne i sina broddade skor gingo fortare på den glatta isen. — Hollah, engelsmän! Ni göra bäst i att gifva er! skrålade en hotande röst efter oss, halft öfverröstad af Mohawkernas tjut. — Stanna der! ropade en annan flämtande amerikanare. Vi skola göra kort process med er allesammans, ifall ni ens röra vid edra bösshanar. Springande Elgen hade nemligen stuckit den korta pipan på sin studsare öfver relingen. Jag slog den upp i vädret. — Det tjenar till intet att kasta bort ett skott, sade jag. Dessutom äro de 0ss öfver