Göteborgsposten – 25 juni 1863, sida 1

dade sig genom den frusna ytan och derefter bröts med ett dån starkare än åskans en ofantlig massa af is i glittrande fragmenter, hvilka uppkastade vattnet i skum och derefter långsamt rullade omkring samt likt en taggig mur höjde sig i luften. Denna oöfverstigliga barrier sträckte sig nu så långt ögat kunde nå emellan oss och fienden. Vi visste att vi voro säkra. Då isen bröt upp, sågo vi åtskilliga af våra förföljare både indianer och hvita sträcka upp sina armar med ett rop af förtvislan. Stormsvalan befann sig på en fast yta, 200 fot från råken. Sedlan vi en timma stakat oss fram och på detta sätt tillryggalagt ett godt stycke, uppsprang en bris, hvilken före qvällen förde oss till Port Hope. Isens söndergående räddade Hamilton, ty råken sträckte sig ända tilt amerikanska kusten. Det åtgick tvenne dagar innan den åter frös till, och öfverste Caster tvingades af sitt folk att återvända med oförrättadt ärende i land. Kommenderande generalen vid engelska armen var af den godheten att hemsända en fördelaktig berättelse om mitt välförhållande i att underrätta major Lee om det tilltänkta anfallet på Fort Hamilton. Sex månader derefter hade kapten Mills och Willy Kendal det nöjet att vara närvarande då Arthur Haworth vigdes vid miss Jane Lee. (Slut).