Göteborgsposten – 23 juni 1863, sida 1

id Napoleon redan längesedan slutit en intin vänskapsförbindelse med Siams för sin lärdor så berömda samkonungar, och nu förtäljer se naste indo-kinesiska post att högstdensammälven kommit i särdeles amicalt förhålland. till majestätet i grannriket Anam. Af de sätt, hvarpå den franske gesandten, vice-ami ral Bonard, blef emottagen af H. M. kejsa Tu-Duc, finner man att det i denna ost-asiatisk: del af verlden går ännu storstätligara till vi solenna tillfällen än här i Europa, der ma dock har så många ceremonimästare och an dra hof-officianter, som ej ha annat att gör: än arrangera dylika officiela spektakel. Eller hvad tycker ni, mitt herrskap? Ofver tjugetusen krigare af olika vaper bildade den imponerande haie, hvarigenom de franska sändebudet passerade. Här och der folkmassan voro magnifikt utstyrda elesantel uppställda, och dessa kolossala fyrfotingar be tedde sig under hela det festliga uppträde med en takt, en säkerhet, — en finhet, höl Jag på att säga, som om de varit uppfostrade för hoflifvet. Då det anamitiska majestätet in. trädde, började hela samlingen att darra pligt skyldigast, ty detta är hotsed i Anam; rap: porten förtäljer ej om amiralen och hans svit voro artiga nog att följa exemplet, men förmodligen ha de ej ansett det öfverensstämmande med sin monarks värdighet att spela rollen af pultroner, om ock blott för ett ögon: blick. Kejsar Tu-Duc klef upp på ett bord — alldeles som en skräddare här i Europa; men bordet var af guld, och derför tog han sig ändå rätt väl ut der han satt, tyckte man. Han omgafs af nära tvåhundrade prinsar af olika dynastier, och det är dock en svit, som icke Napoleon i all sin herrlighet kan briljera med. — Sedan tal blifvit hållna på ömse sidor och fördraget ratificeradt, återvände Bonard med ett egenhändigt bref från kejsar Tu-Due till kejsar Napoleon på vers och — hvad som kanske betyder mera för vår tids prosaiska uppfattning — ersättning för de kostnader kriget mellan de begge suveränerna vållat den franska skattkammaren. Ytterligare presenter kan Napoleon med det snaraste förvänta från sin genom vapenmakt förvärfvade anamitiske vän, kejsaren-poeten Tu-Duc. För öfrigt intet nytt! Ryska regeringen rasar mot de upproriska polackarne, och dess själafrände, den preussiska regeringen, rasar mot de motspänstiga tidningarne. Men bege dessa saker börja ju bli gamla, ehuru icke bättre för det. P. P.