Göteborgsposten – 19 juni 1863, sida 1

en etnografisk öfver Europa. En dylik skulle kunna fås genom förstoring af en redan befintlig mindre och hade en ledamot åtagit sig att med biträde af kartritaren kapten Menzer och mot ersättning af staten åstadkomma besagde förstoring. — Man borde för öfrigt i de lägre klasserna så mycket som möjligt sköta den geografiska undervisningen utan lärobok. I afscende på historiska kursen trodde sektionen sig böra fästa uppmärksamheten på följande: Det förslag att historien tidigare borde afslutas — i 5 klassen — ansåg sektionen för olämpligt. IIistorien sönderfaller i tvenne serier, af hvilka den sta borde sluta i femte och den andra genomgås i de följande. I sta serien borde för barnen genom korta målande berättelser framställas skildringar af personer, fältslag och dylikt. Detta vore det enda bildande för den tidigare ungdomens utvecklingsstadium. Namn, årtal och fredsvilkor m. m. glömdes lätt, hvaremot t. ex. skildringen af en persons karakter vore något som fästade sig i barnets åskådning och inverkade på dess karakter, såväl i moraliskt som religiöst afseende, ven om åtskilliga drag i taflan glömdes. IIistorien i de högre klasserna bör deremot ha en annan karakter, gifva en åskådning öfver hela mensklighetens öden, och hvad som är dess vigtigaste mål, lära lärjungarne att finna huru folkens öden ytterst ledes af en högre makt. — Emellertid har man af årsprogrammen vid läroverksexamina funnit att nämnde prineiper i afseende på den historiska undervisningen i de lägre klasserna ej följdes. Man kunde dock ej neka, att äfven vissa fakta ur fäderneslandets historia redan i de lägsta klasserna böra inskärpas. — Hvad beträffade skolstadgans föreskrifter om, att man i klasserna 1 2 borde läsa högt berättelser ur nordiska sagohistorien trodde man, att man ej borde inskränka sig till berättelser från den egentligen sagolika perioden, utan vända sig till alla de sagolika berättelser hvarpå t. ex. Gustaf Wasas, Gustaf Adolfs, Carl XII:s samt andra svenska regenters historia äro så rika. — I afseende på lämpligheten af att jemte de muntliga berättelserna äfven begagna läsebok, trodde referenten sjelf, att en dylik vore nödig, dels till stöd för lärjungarnes minne och hjelp för oerfarna lärare, dels på det att de förra under sommarferierna måtte kunna sysselsätta sig med nyttig och underhållande historisk läsning. Professor Andersson, referent för naturvetenskapliga sektionen ansåg sig af det myckna lärorika som inom sektionen, förekommit. blott böra hålla sig till hvad som innefattades i 63 frågan i programmet. I afseende på denna frågas första moment ansåg scktionen olämpligt att såsom förr skett sätta terminologier i handen på lärjungarne. Denna metod hade gjort att lärjungarne, vanligen så intresserade, t. ex. a botanik, slutligen lemnat läroverken utan större kunskaper i denna vetenskap. Man har nu derföre börjat med cen induktionsmetod. Man har i botaniken låtit lärjungarne genast studera enskilda växtexemplar dervid användande vissa för hela grupper typiska former. Genom denna åskådningsundervisning ha de botaniska studierna mycket stigit. Man borde i allmänhet begagna föremål ur den lefvande naturen, ty plancher vore en ofullkomlig ersättning. I afseende på zoologien hade intendenten Malm upplyst att han med bästa framgång begagnat en sådan metod. Lärjungarnes iakttagelseförmåga hade genom densamma så utbildats att dessa vetenskapens noviser tillochmed gjort värdefulla upptäckter af förut okända fakta. I afseende på frågans andra moment hade en del af lärarne ansett naturvetenskapen böra studeras i de lägre klasserna, för att skärpa iakttagelseförmågan och sedan i hö rv maka åt sig — också ett korrektiv mot öfveransträngning. Den andra åsigten, som egde pluraliteten för s ville ett faktiskt resultat, fruktade att om undervisning i denna vetenskap ej under de sista åren lemnades, skulle densamma afglömmas, — och föreslog att grekiskan istället skulle i de högre klasserna lemna rum för öfriga läroämnen, Asigten i afscende på tredje momentet af frågan vore, att då all undervisning i ifrågavarande ämnen utan materiel vore dödande, borde tillochmed till Berlins naturlära finnas dylikt. Men naturhistoriska samlingar äro dyra. Intendenten Malm hade derföre föreslagit att staten inom hvarje stift skulle aflöna en konservator, hvilken kunde preparera och ordna de samlingar som af lärare, lärjungar och intresserade pers mer kunde åstadkommas. Planscher borde anskaft — De naturhistoriska samlingarne vore äfven af vigt för vetenskaperna, enär de i hvarje provins skulle framställa det för samma provins egendomliga, hvarigenom allmänhetens intresse framkallades och dess uppmärksamhet riktades på fakta som eljest kunde bli för vetenskapen okända. Fysikens studium ansågs högst nödvändi liksom kemi. Fysikens studium borde bedrifvas i sammanhang med den inom skolans kasser stigande matematiska kunskapen samt lika grundligt och afsi ligt som hvarje annan vetenskap. — Man ansåg för öfrigt att geologien, så vigtig och storartad, äfven borde finna plats inom skolan. Lektor Grenholm protesterade mot den enligt hans åsigt alltför stora plats undervieningen af naturvetenskaperna intoge. Alla ämnen vore vigtiga, men klagomålen öfver mångläseri bero på nämnde omständighet. Lektor Blomstrand upplyste att han inom den filosofiska sektionen visst ej talat för fysikens undanträngande i skolorna. Tal. förklarade närmare sitt yttrande i detta afseende. Referenten för språksektionen mag. Schäck framställde derefter resultaterna af denna sektions arbeten. I afseende på språkundervisningen hade sektionen ansett att man i skolan först borde läsa en kort svensk satslä derefter formläran och sedan en utförligare satslä Dertill skulle äfven komma undervisning i rättstafningsläran. Frågan, om modersmålet borde böra före tredje klassen, besvarades med ja, liksom man detsamma böra vara utgångspunkten för språkundervisniugen. Nen emedan modersmålet för lärjungen verkligen är ett lefvande, måste det för honom få en annan betydelse än ett främmande. Orden i det förra äro honom bekanta, något som ej är fallet med det senares glosor. Ett främmande språk bör derföre på samma gång läras, för att tvinga lärjungen till tankeverksamhet. Ett främmande språk bör derföre påbegynnas redan i första klassen. Tyskan ansågs af de flesta såsom det lämpligaste att börja med. — En invändning hade gjorts mot ofvan uttalade åsigter. Modersmålet borde, ansågs det, vara spetsen af all undervisning, ej dess grund. om Svedboms satslära vore lämplig såsom ämne för den tidigare undervisningen, ansåg man att det vore både psykologiskt och pedagogiskt otjenligt att börja med det abstrakta, och det lå ett lo3