Göteborgsposten – 18 juni 1863, sida 1

WWW 1 — — vid denna årstiden liksom bortblåst, och hade man icke justitiekanslern v. Koch och några andra som alltid äro påräkneliga i alla väder, så skulle riddarhussalen blott ha att sägna sig åt hr landtmarskalken och kansliet — möjligen också åt hr Stjernsvärd. I gårdagens plenum på riddarhuset inträffade det säregna, att då alla ärenden för dagen kl. 3 voro afslutade och landtmarskalken skulle hemförlofva ståndet med den vanliga formeln: hehagar Ridderskapet och Adeln åtskiljas?, så fanns blott en enda ledamot, kaptenen vid an dra gardet v. Francken, qvar i salen för att besvara frågam. Lyckligtvis befann sig kaptenen vid humör att svara ja och han åtskiljdes således, till mycken munterhet för landtmarskalken, kanslipersonalen och ti ningsresorenterna, Jag torde kanske böra förklara hvarför jag sade att hr v. Francken lyckligtvig var vid humör att svara ja. IIr v. Francken brukar nemligen med sin skarpa genomträngande röst alltid ensam skrika nej då landtmarskalken hemställer till ståndet, huruvida den eller den ledamoten skall erhålla befrielse från t. ex. suppleantbefattning i ett utskott. Enligt den fastställda ordningen svarar landtmarskalken: Jag har tyckt mig finna att denna proposition blifvit med öfvervägande ja besvarad — och då hör man åter hr v. Francken — allt efter humöret — bejaka eller förneka detta; landtmarskalkens klubba faller och så är den saken afgjord. Men, frågar ni, om nu ingen enda ledamot funnits qvar för att besvara frågan om skiljsmessan, hur hade det då gått? Ja, sannerligen hade icke då landtmarskalken fått sitta der tills man fått fatt på någon ledamot som kunnat gifva det nödvändiga bifallev. Något sådant berättas också hafva tilldragit sig för några riksdagar sedan. — I borgareståndet föreföll i går en liten kontrovers mellan hr Schwan och Karlskronas representant hr Witt, som var ganska amper mot herr Schwan för hans nonchalanta sätt att framställa voteringspropositionerna. Båda herrarna voro mycket heta af sig, men hr Gahn hjelpte hr Schwan och så blef tumultet stilladt ingen. I alla stånden har det vigtiga betänkandet angående Elementarläroverken blifvit genomgånget, men åt mycken enighet stånden emellan kan man ej glädja sig. Rätt intressant skall bli, att få se utgången af det till stånden igår inkomna betränkandet, som tillstyrker K. M:t proposition, att beväringsskyldig, som är aktiv medlem af skarpskytteförening och minst ett år deltagit i kårens öfningar samt forvärfvat skjuttärdighet, må befrias från deltagande i första årets vapenöfning. Går detta förslag igenom, — och det är all anledning för handen att så sker, icke ensamt derför att propositionen kommer från h. M:t — så är härmed ett högst vigtigt steg taget till skarpskyttekårernas vidare utveckling och statsmakterna hafva härigenom än mera erkänt dessa kårers vigt och betydelse, än genom de beviljade anslagen till instruktörers aflönande, skjutbanor m. m. Nå, det var ju en fatal händelse med den der stölden i Warschaus bank. Vår polis har naturligtvis blifvit vederbörligen underrättad derom och stadens poliskommissarier och betjente hafva sannolikt fått order att noga lägga märke på personer, som se ut att ha på sig så der bortåt 5 millioner rubler i obligationer eller halfimperialer. Jag mötte i fredags afton på Djurgården ryske generalkonsuln, numera verkliga statsrådet Mollerius. Herre Gud, hvad den karlen såg betryckt ut, det var förmodligen med anledning af stölden; en loyal generalkonsul måste känna sig modstulen när hans höge herre blir så skamligt bestulen. — Bestulen! Kan det kallas för att