Göteborgsposten – 18 juni 1863, sida 1

gonsin en menniska gjort det sedan verldens begynnelse. Jag blef litet förvänad öfver denna inledning, men förklarade honom omedelbart att min aktning för honom var sann och af gammal dato samt att jag var färdig att hjelpa honom på hvad sätt som helst. — Hvad är det fråga om? sporde jag honom derefter. Haworth öppnade dörren innan han svarade och såg nedåt trappan för att förvissa sig om att ingen lyssnare fanns; derpå stängde han äter dörren sakta och yttrade i låg ton: — Ned, denne indian har medfört dåliga nyheter. Det är lyckligt att han är en pålitlig karl och kom till mig i stället för att omtala hemligheten i baracken. Fienden är i rörelse på andra sidan gränsen; de hoppas komma öfver oss sofvande. — Fienden! utropade jag till hälften misstroget. Men vägarne äro ju alldeles tillstangda. Drifvorna äro djupa nog för att begrafva tjugo armåer. Icke en kanon, icke en vagn kan komma fram i den lösa snön, och kriget måste vänta tills man har en hård och jemn yta för warsch. ö (Forts.).