Ållmänna läraremötet i Cöteborg. Den 17 Juni 1863. Kl. 9 f. m. samlades mötesdeltagarne ånyo i högre elementarläroverkets lokal, der plats 1 särskilda rum blifvit beredda för de 7 under gårdagen beslutade sektionerna. Af dessa blefvo dock blott 5 st. konstituerade med följande ordförande: Professoren N. J. Andersson för naturvetenskapliga sektionen; Lektor Rosenius för kristendomsundervisningen; Rektor 6. K. Rabe för språkundervisningen; Rektor P. G. Alander för de historiska och geografiska läroämnena; och Lektor E. G. Björling för matematiska undervisningen. De öfriga tvenne sektionerna, de för filosofi samt för exercitierna (musik, sång, teckning och gymnastik), kunde icke konstituera sig, alldenstund de öfriga sektionerna, synnerligast den angående språkundervisningen, alltför strängt ådragit sig de få tillstädeskomna ledamöternas uppmärksamhet. Sektionerna arbetade till kl. 2 12 f. m., hvarefter den allmänna sammankomsten kl. straxt efter 12 tog sin början. Sedan ordföranden, professoren Carlson, intagit sin plats, hemställde han till mötet, huruvida ej ett inlemnadt förslag om bildandet af en gemensam pensionsinrättning för elementarläroverkslärarno, hvilket förslag stode i närmaste samband med den 51:sta af mötets frågor, borde öfverlemnas till en särskild beredning. Sedan detta af mötet blifvit bifallet, utsåg ordföranden, enligt stadgarne, tre ledamöter i denna beredningskomite, nemligea lektorerna Björling, Blomstrand och C. P. Norlund, hvilka sjelfva skulle utse de två öfriga ledamöterna i komiten. Ordf. tillkännagaf derefter, att, trots terminen redan blifvit afslutad i Göteborgs folkskolor, skolstyrelsen och folkskoleinspektören föranstaltat att eleverna vid folkskolorna i Haga på eftermiddagen finnas i sina lärosalar, hvarigenom ett tillfälle beredes mötets deltagare att taga närmare kännedom om organirationen af Göteborgs solkskoleväsende, hvilket fått ett namn för sig. Generalmajoren Hazelius begärde och erhöll derefter ordet, och varnade, med anledning af den beslutade beredningskomiteen angående en pensionskassa för rikets elementarläroverkslärare, mot bildandet af små pensionsföreningar samt hänvisade till allmänna enkeoch pupillkassan, hvilken lemnade de förmånligaste vilkoren. Tal. förundrade sig öfver att denna kassa så litet blifvit uppmärksammad af rikets presterskap, och han ansåg orsaken härtill, utan skäl, vara storleken af den första afgiften. Den lemnade emellertid goda vilkor, ehuru insättaren sjelf visserligen ej komme i åtnjutande af pension, utan först hans enka och barn. Lektor Rosenius framhöll först 55:te punkten af de framställda frågorna, lydande sålunda: Bör Lindblomska förklaringen af Luthers katekes bibehållas sasom lärobok vid Elem. läroverken? Bör ötverhufvud en energisk protest inlaggas mot dess utanläsning? — Huru löses lämpligast den svårighet, som ligger deruti att inom högre elem. läroverkets öfversta klasser antalet af föreskrifna ämnen för kristendoms-undervisningen öfverskrider antalet af veckans åt dessa ämnen anslagna undervisningstimmar?? — I denna hade lektor Wallander först närmare yttrat sig. Han hade ansett katekesens utanläsning törkast ———— -—-—— 75DD