Göteborgsposten – 17 juni 1863, sida 1

Diskussionen tog sin början sedan ordföranden — efter att ha uppgitvit de utsedda biträdena till sekreterarne lektorerna Lindeberg och Sundån samt adjunkten, konsistorieamanuensen Magnusson — såsom ett särdeles vigtigt öfverläggningsämne framhållit den 20:de af de i programmet framställda frågorna, hvilken har följande lydelse: Hvad förstås med det s. k. mångläseri, öfver hvars menliga följder man klagar? Vill 3 man utdöma all mångfald af läroämnen; eller, om det gifves något slag af mångläseri, hvilket kan och bör såsom valberättigadt försv ras, hvari består då detta: Å Rektor Aspling, som begärde ordet, trodde ej att öfveransträngning nu för tiden förekom i skolorna, och ansåg enligt egen erfarenhet att det ej vore så farligt med mångläsningen. Likväl förmenade tal. att något i detta afseende borde tillgöras; men någon hjelp för hvad man öfverklagade kunde ej vinnas genom att taga bort ämnen, utan genom att mera rationelt gruppera dem. Besvaringen af denna fråga ansåg tal. för ölrigt stå i sammanbang med 8:de frågan, hvilken lyder sålunda: Hvad är att säga om det förslag till läroverkens systematisering, hvilket finnes infördt i Tidskrift för Sveriges Läroverk, särskildt den del deraf som rörer tillämpningsskolornas förhållande till elementarläroverket ? I detta framhålles gruppering af lärvämnena såsom förhindrande mänglåseri och grupperingen synes också derstädes vara riktigare bestämd. Hvarje läroverk. bör vara ett för sig afslutadt helt. Detta är nu ej fallet. — De lägre läroverken tillfredsställa för öfrigt nu ej behofven vid någon kommun. Den tillåtelse regeringen lemnat dessa läroverk att utsträ ka deras verksamhet trodde talaren innebar ett erkänar