Göteborgsposten – 16 juni 1863, sida 1

hade vant sig vid att betrakta alla domare, lagkarlar och tillochmed allt hederligt folk såsom skurkar i förbund för att plundra den enfaldige, och hon betraktade den syss lIsättning åt hvilken hennes följeslagare egnade sig såsom vedergällning mot samhället. Hennes man, länge van att lyda den trätgiriga och våldsamma qvinnan, hvilken vunnit ett sådant välde öfver honom, såg blott genom sin hustrus ögon. Döttrarne åter sågo blott elände och förnedring i det sällskap till hvilket de voro dömda. De tillbragte sitt lif med att sucka öfver förflutna dagar och längta tillbaka till sitt oskyldiga lif i Illinois. — Vet ni hvad, mr Barham, yttrade en dag generalen till mig. Jag skulle vilja lyfta deder Stones upp ur dyn, i hvilken de sjunkit. De ha räddat bådas våra lif, och det gör mig ondt i hjertat att tänka det den gamla mannen en dag skall bli hängd, qvinnan insatt på lifstids fästning och döttrarne kastade ut i verlden att hemfalla åt brist eller något ännu värre. Jag ir ej rik och tror icke heller att ni är det; men jorden är icke dyr uppe i Oregon och Californien, så att vi både skulle nog kunna köpa dem en farm, der de kunde lefva i fred samt Angra sig. En farm skulle bli ett himmelrika för dem, och tre tusen dollars skulle vara nog för att inköpa den. Jag gick gerna in derpå och vi kommo i