Göteborgsposten – 15 juni 1863, sida 5

oss, om man finner oss dolda, än om vi djerft. gå ut. Detta var logiskt, men uppskakande. Jag dröjde ett ögonblick vid de n möjlighet som framställde sig för mig att skära ett hål med våra knifvar i det jemförelsevis tunna taket. Men våra öfverläggningar blefvo plötsligt afbrutna. Intill detta ögonblick hade sällskapet ätnojt sig med att äta och hvila, men nu framtogs en stor vattenkanna, några citroner och socker, och man hörde rop efter whisky. — lvar stufvade ni undan stenkrusen med bränvinet, madam Stone ? Madam Stone svarade att krusen voro gömda under riset som tjenade till sängplatser och bad en af karlarne hemta dem, Han steg genast upp, tog en torrvedsfackla, påtände den och närmade sig mot oss. Nul utropade Jeremiahs i det han steg upp. Vi båda framträdde inom den upplysta kretsen, hvilken manöver kom den förskräckte bäraren af facklan att släppa densamma. — Seså för fn! ropade en af bandet. Filistcerna äro öfver oss. Med vilda rop och förbannelser rusade bofvarne upp och grepo sina vapen. — IIurra gossar! det är blott tvenne spionskurkar! utropade Svarte David, som verkligen var en djerf karl, kom tillbaka edra rädda skur